onsdag 4 september 2013

Smärta, lidande, demografi

Mystic Seaport, New Haven. Foto: A. Nydahl
Smärtans ministerium härskar alltjämt över mina vardagar. Det har förstås sina fördelar också. Inför andras lidande kan ödmjukheten förstärkas. En mycket liten pojke ligger nu för döden i Lund. Vi besökte honom för en vecka sedan, då det ännu fanns ett litet hopp. Vad är den egna smärtan inför något sådant? All kraft och alla tankar går istället till pojkens föräldrar, de som skulle njuta och glädjas över barnets födelse.

Judiskt nyår. Läser befolkningsstatistik från Israel. Landet har nu 8 miljoner invånare, vilket för mig är ofattbart många i detta lilla land. Under mina Israelresor hade man inte ens nått den femte miljonen. Och nu är endast tre fjärdedelar av befolkningen judisk. Israel kan tjäna som exempel på vad demografiska förändringar innebär. Inte minst vi svenskar borde studera och reflektera noggrant över det. Demografi har varit ett av många förbjudna ord. När det nu tycks ha normaliserats och kan användas igen finns det ingen anledning att strunta i de demografiska förändringarnas innebörd, varken i Israel eller Sverige, eller någon annanstans för den delen.

Behöver något europeiskt land från och med nu grubbla på hur många syriska flyktingar de klarar att ta emot? Jag tror inte det. Vårt eget migrationsverk har gjort som så många gånger förut: de syrier som finns i landet får kollektivt PUT och kan ta hit sina familjer. Mest anmärkningsvärt i beslutet är förstås det faktum att varje syrier som tar sig hit automatiskt får PUT vid gränsen. Varför skulle en syrisk flykting ta sig till Italien, Finland eller Tyskland när han eller hon nu vet att Sverige fattat detta beslut. Och jag undrar var det togs först, hos Reinfeldt eller i hela regeringen? Migrationsverket skulle rimligen inte ensamt kunna fatta ett så radikalt beslut. Själva beslutet omskrivs här. Merit Wager reder ut de konkreta omständigheterna här. Skulle detta vara ett exempel på hur man inom den europeiska unionen delar på bördorna? Efter den retoriska frågan konstaterar jag att något sådant aldrig funnits, inte finns och uppenbarligen inte heller framöver kommer att uppstå. Så länge Sverige - uppenbarligen utan konsultation med övriga EU-medlemsstater - fattar den här sortens beslut finns det ju inget skäl för de övriga länderna att ens viska i kristider.

Världen är en pågående katastrof. För de flesta svenskar förefaller röstsedeln vara metoden för att hejda den. För några av oss andra framstår röstsedeln som lika verkningslös som det lilla barnets rop ut i natten: "Bort alla spöken, nu kommer jag". Illusionerna, drömmarna, förhoppningarna - alla grusas de av katastrofen. Next stop Damascus.

***


Igår invigdes Birminghams nya bibliotek. Jag har skrivit mycket om det i samband med arbetet på min Black Countrybok. Invigningstalade gjorde den 16-åriga flicka som sköts av talibanerna i Pakistan, Malala Yousafzai. Det är ju i Birmingham hon räddats till livet. Hon hyllade både staden och biblioteket i sitt tal:
"Malala Yousafzai was warmly applauded by a 1,000-strong crowd outside the £188 million civic library in Centenary Square as she thanked the people of the city for their support during her ordeal. The 16-year-old schoolgirl was flown from Pakistan to the UK for emergency treatment last October after being shot in the head by a Taliban gunman.
Hailing pens and books as "weapons" that can defeat terrorism, Malala began a speech outside the library by addressing the crowd as her "fellow Brummies".
The teenager, who now attends a school in Birmingham, said: "It is an honour for me to be here in Birmingham, the beating heart of England.
"Birmingham is very special for me because it is here that I found myself alive, seven days after I was shot."
I Birmingham har Talibanerna stöd av islamister från framför allt Pakistan. Man kan bara hoppas att Malala slipper dem.


5 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Jag tänkte på detta vid något tillfälle: i Sverige idag är vi knappast vana vid att barn dör. Vi har haft en lycklig tid när de flesta klarat sig och kan leva länge. Det kanske gör sorgen ännu värre för de som drabbas. - För någon tid sedan gick jag runt på en ganska ny begravningsplats i Stockholm (Strandkyrkogården) och såg barngravar på den muslimska avdelningen. Verkar som även de saknar sina bortgångna små.

Ditt Israel-exempel är svårbegripligt, verkar upp-och-nedvänt. Är det inte palestinierna, ursprungsbefolkningen, vi skall jämföra oss med? De är ju de människor som bott där hela tiden, oavsett hur religioner och härskare bytts ut.

Thomas Nydahl sa...

Björn. Mitt perspektiv gällande demografi är detta: Israel utropades 1948 som en judisk stat. Själva detta begrepp har sedan varit omtvistat. Frågan som ställts har varit "kan en stat både vara demokratisk och etniskt definierad"?
När jag igår såg att en fjärdedel av landets befolkning nu är icke-judisk menade jag att det var en påminnelse om demografins betydelse. I samma mening som Sveriges allt större muslimska befolkning i grunden förändrar vårt land demografi. Ungefär så.
Du kan förstås vända på hela resonemanget och studera huruvida palestinierna i Israel - de som kallas israeliska araber och är israeliska medborgare - är fler eller färre än 1948. Det lär bli minst lika intressant. Ty det är spännande tider vi lever i.

Lasse O sa...

Björn, spelar det i dag verkligen någon roll vilka arabiska och judiska stammar som under vissa tider behärskade vissa områden och i dag gör anspråk att kallas ursprungsbefolkning med alla de propagandamässiga fördelar det innebär?

Om vi tittar på det vi i dag kallar Palestina så är det nog ytterst tveksamt om någon folkgrupp i dag kan kalla sig ursprungsbefolkning.
De ursprungliga stammarna är sedan dess både uppblandade eller införlivade med varandra eller t o m utdöda genom krig eller fördrivning.
Att just i det här området börja tala om ursprungsbefolkning är dessvärre lika seriöst som Blut-und-Boden-mystik.

Björn Nilsson sa...

Lasse O: där skåpade du ut judarnas krav på området. Rätt många torde ju ha sina rötter i det gamla kazar-riket för övrigt.

Lasse O sa...

Judarna har förvisso krav på området men när de påstår sig vara ursprungsbefolkning så är det väl lika tveksamt som när araber hävdar samma sak för egen del.
Konflikten i Mellanöstern löser man knappast genom att slå varandra i huvudet med vem som var där först, vilket förresten inte går att bevisa.
Utom förstås för religiösa fanatiker, ty de kan bevisa vad som helst.