tisdag 19 februari 2013

Lägerspråk

I tredje delen av den nyutgivna tegelstenen Tre böcker skriver Primo Levi om lägerspråket. Den tredje boken heter De förlorade och de räddade:
"Gemensamt för alla läger var ordet Muselmann, muselman, som var benämningen på en fånge som var extremt utmattad, försvagad, nära döden.Två förklaringar har lagts fram, båda föga övertygande: fatalismen och förbanden runt huvudet som kunde liknas vid en turban."
Levi går senare också in på hur glidningar i begreppen kunde spåras till olika språk, som det tyska ordet fressen:
"... ett verb som på god tyska bara används om djur. Istället för "ge dig iväg" sa man hau´ab, imperativ av verbet abhaunen; på vanlig tyska betyder detta 'hugga av', men på lägerspråk var det detsamma som 'dra åt helvete, försvinna'. Det hände en gång att jag i god tro använde detta uttryck (Jetzt hauen wir ab) när jag strax efter krigsslutet skulle ta farväl av några tjänstemän hos bolaget Beyer efter ett affärssamtal. Det var som om jag hade sagt 'nu drar vi'. De tittade förvånat på mig: uttrycket hörde till en annan stilnivå än det föregående samtalet, och det är inget man lär sig på språkkurser. Jag förklarade för dem att jag inte hade lärt mig tyska i skolan utan i ett läger vid namn Auschwitz; det uppstod en viss förvirring, men eftersom jag hade rollen som köpare, fortsatte de att behandla mig hövligt."
Nog kan man lära sig något av denna erfarenhet. Man kan till exempel fundera på om inte varje mänsklig erfarenhet - läger eller lägenhet - bidrar till den konkreta förändringen. Förändring är en sak, förvandling en annan. Kan man förvänta sig att en människa som genomgått helvetets alla kretsar ska tala som om någonting vore "normalt"?

(översättningarna är gjorda av Barbro Andersson)