Lissabon. Bara Lissabon.

Lissabon är det europeiska fastlandets västligaste huvudstad, där hon ligger vid floden Tejos utlopp i Atlanten. Stadens namn, Lisboa, sägs stamma från antingen det feniciska Allis Ubbo (som betydde säker hamn) eller från det romerska ordet för floden Tejo (Lisso eller Lucio). Grekerna kände staden som Olissipo eller Olissipona vilket anknöt till Ulysses.

Historiker menar att arkeologiska fynd visar att fenicierna sedan 1200 före Kristus använde de södra kullarna av staden som en bas för handel. Hamnen vid Tejo utgjorde en perfekt plats för bunkring av livsmedel för de feniciska skepp som skulle vidare norrut mot det som idag är Cornwall. Lissabon var också en bra plats för handel med metaller längre norrut inåt landet. Dessa teorier är dock omstridda och det finns idag historiker som menar att Lissabon i bästa fall var vad romarna kallade Oppidum (ett administrativt centrum för handel inom Romarriket).

För en modern besökare i Lissabon ter sig kanske den moriska perioden som en av de allra viktigaste. Runt år 711 ockuperades staden av morerna som kallade den al-Isbunah på arabiska. Staden befolkades av muslimer från Nordafrika och Mellanöstern, ett stort antal moskéer byggdes, liksom stadsmuren Cerca Moura. Nu blev islam statsreligion och arabiska det språk alla skulle tala. Stadens kristna och judar blev uttalade dhimmi-folk (den icke-muslimska befolkning som styrs av sharia-lagarna och som får leva i fred på villkor att de uttrycker lojalitet gentemot muslimerna) och underordnades därmed islam och tvingades betala jizyah (en skatt som också uttryckte denna lojalitet).

Än idag är den moriska epoken så tydlig i Lissabon. I stadsdelen Alfama kan en vandring kännas som ägde den rum i en arabisk stad. De trånga gränderna, de vindlade och till synes labyrintiska smala gatorna som förbinder kvarteren nedför höjderna till kvarteren runt hamnen är förvillande lika en nordafrikansk stadsdel. Att Alfama än idag ter sig så moriskt, beror på att stadsdelen klarade sig så gott som oskadd undan den stora jordbävningen och tsunamin 1755 (se särskilt kapitel, sidan xx), som förstörde stora delar av den övriga staden. Morerna styrde staden ända fram till 1147 då den återtogs av de kristna under ledning av kung Afonso I av Portugal.

I och med detta korståg förlorade arabiskan sin ställning, muslimerna drevs på flykten eller tvingades konvertera till kristendomen. Moskéerna gjordes om till kyrkor, och Lissabons stora katedral, Sé-katedralen, centralt belägen i Alfama, byggdes på ruinerna av en moské samma år som staden återgick i kristet styre.

1179 fick Lissabon sina stadsprivilegier av kungen och var från 1255 Portugals huvudstad. Lissabon expanderade snabbt, ett universitet byggdes redan 1290 (men flyttades så småningom till Coimbra där det finns än idag), och staden blev en viktig handelsstad för både norra Europa och Medelhavsländerna.

1497 tvingades 20 000 judar från olika delar av Portugal till Lissabon, där de fick veta att deras barn skulle tas ifrån dem för att placeras i kristna familjer. Man ”döpte” de vuxna och kallade dem sedan ny-kristna. I praktiken var enda sättet för en jude att överleva, att han eller hon godtog detta. Många fortsatte att praktisera sin judendom i hemlighet, de kallades marraner och betraktades fortfarande som judar av majoritetsbefolkningen. Bland judiska forskare har det sagts att denna nykristna jude var ”en katolik utan tro och en jude utan vetande”.

Mer än tusen inkvisitionsprocesser i mitten och slutet av 1500-talet gjorde slut på det mesta av judiskt liv i Lissabon. Först med markis de Pombal tvåhundra år senare kunde marranerna skönja ett visst ljus. Pombal upphävde då kyrkans krav på intyg om ”blodets renhet” – detta extrema uttryck för förakt och förtryck. Runt år 1800 började man rentav bjuda in judar från andra länder att bosätta sig i Lissabon, de flesta som hörsammade det kom från Storbritannien. Med republiken 1912 fick judarna tillbaka alla sociala rättigheter, egna begravningsbyråer och gravplatser samt slakträttigheter.

För den som vill få en liten påminnelse om detta tragiska judiska liv finns det en synagoga i centrala Lissabon. Den ligger på Rua Alexandre Herculano nummer 59, en inte alldeles lätt adress att hitta eftersom bara numren 57 och 61 skyltas utåt gatan. Synagogan byggdes färdig och öppnade 1904 och heter Shaare Tikva (Hoppets portar) och är sefardisk. En askenasisk finns också, den heter Ohel Yahoov (Jakobs tält) och ligger på andra våningen i ett förfallet hus på Avenida Elias Garcia 110. Det lär endast finnas 300 utövande judar kvar i hela staden.

Lissabons historia är i hög grad förknippad med de europeiska upptäcktsresorna. Bartolomeu Dias nådde Afrikas sydspets 1488. Från den portugisiska huvudstaden seglade Vasco da Gama 1497 till Indien. En verklig guldålder inleds. Lissabon blir europeiskt centrum för handel med Afrika, Indien, Fjärran östern och senare också Brasilien med varor som kryddor, socker, textilier men också och inte minst slavar. För Lissabonresenären finns det två viktiga platser att besöka, som båda stammar från denna period: Belémtornet vid vattnet, och mitt emot det, en bit inåt land, det magnifika Jerónimoklostret. Båda dess byggnader är idag en del av UNESCOS världsarv. Hit kommer man enkelt med buss, spårvagn eller lokaltåg.

Lissabons två senaste århundraden kan beskrivas som en både politiskt turbulent och hoppfull tid. Stadens expansion har skildrats både av en portugisisk författare som Fernando Pessoa och av danske H.C. Andersen som var märkbart tagen av sitt besök i staden under sin portugisiska resa, åren 1862–63. 1879 invigdes stadens paradgata Avenida da Liberdade, som än idag är en pulsåder för all trafik; fotgängare, bussar, taxi och privattrafik. Längs med paradgatan löper två mindre parallella gator som skuggas av mäktiga palmer, planteringar och små vattenarrangemang som ger svalka och vila. Vid dessa parallellgator är också ett antal caféer är belägna.

1910 genomfördes en republikansk kupp riktad mot monarken Carlos I. Republiken blev inte särskilt långlivad, men den genomförde bland annat tidigt ett skiljande av kyrka och stat. Trots ett omfattande reformprogram kunde inte den unga republiken stå emot trycket från den tilltagande politiska oron.

Under andra världskriget var Portugal ett av få neutrala länder och fungerade inte minst som en utskeppningsplats för flyktingar som ville ta sig undan Hitlers krig och förintelse till USA. Lissabon var också ett getingbo av spioner från olika krigförande länder.

Mellan 1926 och 1974 präglades Lissabon, liksom resten av Portugal, av den militärregim som gripit makten i en kupp, störtat den unga republiken och som sedan under ledning av sin förste finansminister António Oliveira Salazar skapade Estado Novo, den nya staten, som byggde på ett strikt korporativistiskt, fascistiskt program. Fascismen innebar ett svårt åsiktsförtryck, många författare och intellektuella kastades i fängelse och den portugisiska litteraturen rymmer många vittnesmål om detta. Också den populära fado-musiken belades med censur och endast licensierade artister tilläts uppträda.

Regimen gjorde sig också skyldig till omfattande övergrepp mot folken i de kolonier man styrde över. Kanske var det just kolonialismen och dess krig som ledde fram till den rörelse i militärens led som 1974 störtade fascismen i en oblodig kupp, kallad Nejlikornas revolution. När regimen föll hade Salazar redan försvunnit från scenen, han dog 1970 sedan han 1968 drabbats av en massiv stroke, då Marcelo Caetano tog över som premiärminister. Det var alltså Caetano som störtades 1974.

Den där morgonen sändes en sång i portugisisk radio. Den utgjorde startsignalen för Nejlikornas revolution och var skriven av José Afonso:

Grândola, vila morena,
Terra da fraternidade.
O povo é quem mais ordena
Dentro de ti, ó cidade
Dentro de ti, ó cidade.
O povo é quem mais ordena
Terra da fraternidade,
Grândola, vila morena.
Em cada esquina um amigo,
Em cada rosto igualdade.

(Ungefärligt innehåll: Grândola, mörka stad,/ I broderskapets land./ Hos dig är det folket/ som bestämmer/I broderskapets land./ Grândola, mörka stad./En vän i varje hörn,/Jämlikhet i varje ansikte.)

1986 kom Portugal med i den europeiska unionen, och landet var bland den grupp på elva länder som införde euron 1 januari 2002. Ekonomin bygger fortfarande till stor del på jorbruk (spannmål, olivträd, vingårdar, tobak, frukt med mera) De viktigaste industrinäringarna är textil, skor, läder, möbler, keramik och kork. Också en omfattande petrokemisk industri och elektronik finns med i ekonomins bas. Privatiseringar av offentligt ägda företag har ägt rum i Portugal på ungefär samma sätt som i Sverige, bland annat inom finans- och telekommunikationssektorerna. Sol- och badturismen har länge varit en viktig ekonomisk sektor, men på grund av de problem den orsakar försöker man nu utveckla en kulturturism som kan leda till att utländska besökare bättre lär känna landet. Massturismen i Algarve har orsakat stora ekologiska skador, bland annat vattenbrist.

I Lissabonområdet har det skett påtagliga förändringar sedan landet kom med i EU. Stora summor har använts för att modernisera infrastrukturen, men också omfattande renoveringsarbeten har utförts i stadens centrum, vars byggnader skyddas av en särskild lag som förhindrar rivningar och skövlingar. Också runtom i landet har infrastrukturen moderniserats med hjälp av EU-pengar. Dessa förbättringar kan förklara varför portugiserna länge ansågs vara Europas mest EU-vänliga folk. Arbetslösheten sjönk under EU-genomsnittet på 1990-talet och beräknas officiellt ligga runt 7 procent.

I själva Lissabon bor idag knappt 600 000 människor, men med alla förstäder, vilka i praktiken är sammanbyggda med stadskärnan – och kallas Área Metropolitana de Lisboa – uppgår befolkningen till runt 2,8 miljoner.

Staden har Europas mildaste klimat. Vårtemperaturen ligger mellan 6 och 27 grader med mycket solsken.

Sommarmånaderna är för det mesta mycket soliga, med temperaturer som kan närma sig 40 grader. Hösten är mild och ostadig, temperaturen ligger ungefär som på våren, medan vintern för det mesta är regnig, blåsig och med en medeltemperatur runt tio grader.

Klimatet i Lissabon påverkas mycket av Golfströmmen.