Åsikter. Brist på frihet.

Måste jag ha en åsikt om allting? Räcker det inte att jag äcklas av sakernas tillstånd? Jag förstår numera inte vad en åsikt gör för skillnad.

Bara i de konkreta handlingarna och sammanhangen finns det en smula fog att öppna munnen, kanske inte ens då. Det tumult som pågår kanske inte ens leder till något bättre.

På nätet såg jag idag en matta föreställande Kaddafi, den skändades av demonstranterna. På hans skjortkrage hade en Davidsstjärna tecknats. Vilka framsteg kommer ur den handlingen?

*

Att avstå från åsikterna och stilla betrakta skeendet. Att se dem för vad de är. Att inte skriva ut några frihetsgarantier.

*

Eller som E.M. Cioran skriver i Om olägenheten i att vara född:

"Fri är den som har insett det fåfängliga i alla ståndpunkter, befriad är den som har dragit konsekvenserna av det."

och:

"Jag avskaffade ord efter ord ur min vokabulär. När massakern var slut, överlevde ett enda ord: ensamhet. Jag vaknade överlycklig."

Foto: Ulrika W, Finland i februari.