fredag 11 februari 2011

Mannen som vägrar förstå.

Så har Mubarak talat till nationen. Ett sårat rovdjur som vädjar om nåd. Ett koketterande byggt på arabisk retorik. En härskare som vill spela förolämpad (av sitt eget folk!). Många ord men ingen substans. Det enda han sa var egentligen: jag ska inte lyssna till er dröm om frihet, det är ni som ska lyssna på mig. Mubarak ska dö i det land han styrt så länge.

Inte ens en "militärkupp" av det slag som 1974 räddade Portugal från undergången kunde han tänka sig. Den första frågan man ställer sig, efter att ha hört president Obamas små vackra fraser ikväll är om Mubaraks plan också godkänts av Vita huset. Den planen går ut på att han ska förbli president till septembervalen. I så fall upphör varje ord om att "bli vittne till en historisk omvälvning" att äga giltighet.

Den frihet och det bröd egyptierna vädjat om i veckor av kyla, regn, våld och förnedring förnekas dem alltjämt. Därmed ökar också risken för ytterligare våld. Den gångna veckan har Frihetstorget skapat ringar över hela det egyptiska riket. Arbetsplatser har legat öde. Demonstrationerna har blivit alltfler, och solidaritetsaktioner som den idag då hundratals läkare och sjuksköterskor marscherade från sjukhusen till Frihetstorget har blivit alltmer gripande bevis på den omfattande sociala rörelse som finns i landet.

Mubarak vägrar lyssna. Kanske är han oförmögen till det. Åren i palatset med rikedomen har skilt honom från varje förståelse av det egna folket.

En sista fråga jag ställer mig ikväll är om denna vägran mött förståelse inom militärapparaten och om den i så fall blir sista ordet innan vi får bevittna något som kanske blir en nationell och politisk katastrof. Då kommer också all oro för att Muslimska brödraskapet ska bli den verkliga maktfaktorn att få betydelse. Och Egyptens väg kan då också ödelägga alla de ansträngningar som gjort för att skapa fred och samförstånd i Mellanöstern. Det är lätt att förstå den oro som israelerna känner inför en så skakig utveckling. Och lika lätt är det att förstå den bloggare i Gaza som skrev, att "all förändring är inte av godo, se på oss, vi fick Hamas."

*

The Guardian's Brian Whitaker analyserar Mubaraks tal: "It was a seriously bad speech. Mubarak seems to have totally misjudged the situation. His start, saying he was speaking as a father to his children, was shockingly patronising. The crowd in Tahrir became increasingly angry as they realised he was offering nothing more than minor concessions. He also come out with the bizarre assertion that "the current situation" is not about his personality. Everyone else can see that it is about him."

3 kommentarer:

Carl Jacobson sa...

Vägrar Mubarak verkligen förstå?

Nog tror jag att han vet att hans tid är ute! Att han sedan försöker rädda ansiktet genom att behålla sin titel fram tills nästa val, är en annan sak.

Men inte ens det tror jag är huvudorsaken till att han vägrar försvinna från scenen.

Det är inte lätt att utifrån se vad som rör sig under ytan i Egypten, och kommentatorerna i nyhetsmedia tycks inte göra det heller. Inte ens CIA och Barack Obama kan följa detta spel, tycks det. Det spel som försiggår inför öppen ridå mellan Kairo och Washington demonstrerar ju detta tydligt.

Efter nära 30 år vid makten, hör klanen Mubarak till världens absolut rikaste familjer. De behöver inte längre den politiska makten, och man kunde möjligen vänta sig att Mubarak skulle dra sig tillbaka med ålderns rätt.

Men precis som i Zimbabwe (för att ta ett annat exempel) så har detta långa maktinnehav medfört att en hel generation av underhuggare byggt sina karriärer och sin ställning på att tjäna denna makthavare, och det är dessa grupper som kräver grundandet av en dynasti, för att tillförsäkra sig en fortsatt plats vid köttgrytan.

Jag tror alltså att Mubarak s.a.s. blivit maktens fånge. Han är omgiven av tusentals militärer, affärsmän och byråkrater som bönar och ber honom att försöka hålla sig kvar tills man finna en lösning som medger att deras egen ställning bevaras.

Men deras tid är sannolikt ute, och som du påpekat tidigare, vet ingen vad som kan tänkas följa. Det vet man också i Washington, och det är därför Barack Obama framstår som rådvill.

Thomas Nydahl sa...

Carl, stort tack för ditt mycket intressanta inlägg. God helg, Thomas

Anonym sa...

Ja, läget ter sig allt mer kritiskt i Egypten - tyvärr det kommer att smälla!

Båda sidor spelar in i varandras händer med sina handlingar och mothandlingar.

Regimen känner folket och utnyttjar det maximalt.
De "väntar ut" folkets logik som kommer att övergå till känslor - då kan armen användas som redskap för att "skydda" landet från "statskupp"...

Det vill säga om det inte blir en militärkupp genom armen...

Då blir det armen som tar över och skyddar landet från sönderfall - förhoppningsfullt utan blodbad, men ändå tveksamt att det händer utan blodbad.

Sedan är vi åter där Egypten (Militärkuppen) varit sedan de befriats från engelsmännen - Gamal Abdel Nasser var en egyptisk MILITÄR och politiker.
Han var landets president mellan 1956 och 1970, sedan kom Anwar Sadat en egyptisk MILITÄR och politiker som var Egyptens president 1970–1981.

Hosni Mubarak blev 1972 ställföreträdande krigsminister, och utsågs året därefter till flygmarskalk.
Sadat efterträddes av vicepresident Hosni Mubarak, som var närvarade men undkom oskadd attentatet (liksom den svenska ambassadören Olof Ternström), och som valdes till den befattningen den 13 oktober vid en folkomröstning med 98,5 procent.

En av Mubaraks första åtgärder var att frige de religiösa och politiska fångarna från krisen i september..!