onsdag 16 februari 2011

Nu också i terrorns hjärta.

De arabiska upproren har nu kommit till den allra hårdaste diktaturen, Libyen. Idag på morgonen började demonstrationerna i landets andra stad Benghazi, i öster nära gränsen till Egypten. Säkerhetsstyrkor slog förstås ner demonstrationerna med brutalt våld. Den libyske författaren Idris Al-Mesmari berättar för Al Jazeera att civilklädd polis agerade med batonger, tårgas och hett vatten. Läs mer här.

Nyheten har nu också nått svensk press. Här till exempel, liksom här. DN rapporterar. Guardians senaste rapport efter lunch finns här.

När jag var i Libyen 1983 fick vi träffa Kaddafi i just Benghazi. Då surrade ryktena om att studenter hade avrättats vid stadens universitet. Kaddafi hade alltid sitt breda leende klistrat i ansiktet. Undrar om det inte stelnat en del på senare år. Men att säkerhetstjänsten stenhårt slår ner på varje protest är en av förklaringarna till att Kaddafi kunnat sitta så länge vid makten. Minsta viskning tystas.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Kadaffi som alltid varit vänsterns kelgris, bara slagen av Castro.
Jag börjar känna av ett fysiskt äckel.

TJ

Thomas Nydahl sa...

Vilken historiebok har du läst?

Kan man känna äckel när det blir uppror mot en despot? Eller tycker du bara att man ska låtsas som om han inte fanns.

Anonym sa...

Jag har alltid uppfattat Kadaffi som en despot. Jag kan alltså i just den saken säga att jag alltid haft rätt.

Det som inger mig äckel är den vänster som ända fram till nu gullat med Kadaffi. Dessförinnan var Kadaffi en ball figur som det var ballt tycka vara ball...ungefär. Jag vet, många av mina vänner tillhörde denna vänster.

TJ

Thomas Nydahl sa...

TJ, då förstår jag hur du menar. Kommentarer på nätet blir ofta missförstådda om de skrivs utan sammanhang. Hur skulle mina läsare kunna veta vad du egentligen äcklades av?

Anonym sa...

Ja, du har rätt i den saken Thomas.
Jag var inte alldeles tydlig. Korrigerat härmed hoppas jag.

TJ