Nej, det är inte svårt att bli rörd. Det som nu händer i den muslimska världens länder i norra Afrika är verkligen djupt rörande. Jag ser bilderna hela dagarna, från BBC, från CNN, från andra bolag och ibland till och med en tafatt svensk nyhetsglimt. Jag läser internationell press, och inte minst försöker jag förstå presskommentarer i länderna det berör, inklusive de palestinska områdena och Israel.Men jag ser också saker jag helst hade sluppit: i eftermiddagens hard-talk på BBC med en representant från Muslimska brödraskapet, full av lögn som danskarna säger, full av frihetsfraser och undanglidande svar när det gällde fundamentala fri- och rättigheter. Och så ser jag bilderna från gatorna i Kairo, där Davidsstjärnan stämplats i diktatorns panna. Är det judarna som är problemet - nu igen? Är det freden med Israel som är Egyptens största problem? Nå, jag fortsätter läsa. Min lättrörda själ ska inte få sista ordet. Det är rätt att göra uppror, det har jag insett i hela mitt liv, men om upproret leder till teokratin, som i Iran och Sudan, då lägger jag mig osynlig ner i historiens träsk.
Uppdatering: eftersom de stora medieföretagen idag tycks ha förskansat sig på hotellbalkonger får man hämta relevant information här istället. Det är ju så att Dan Nolan befinner sig på plats, där nu anhängare till Mubarak försöker tränga sig fram till en ny position i det egyptiska landskapet av protester och uppror. The Guardian har också en ständigt uppdaterad rapportering med olika skribenter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar