Tingens och kropparnas åldrande.

Det finns en självklar skönhet i tingens åldrande. Under söndagens förmiddag i Tosteberga blev det så uppenbart, både i den gamla ruttnande och mossbevuxna båten som ligger som en vacker skulptur framför ett av husen, och i de rostande redskapen. Dessa saker finns alltid utomhus och dygnet runt äter sig den fuktiga sältan in i dem. Stormarna, kylan, värmen och fukten hjälps åt att försköna dem.

Men det som sedan blev eftermiddag påminde mig om ett annat slags åldrande: mitt eget. Vid tvåtiden låg jag på en brits på centralsjukhusets akutintag, med syrgas och med armar och ben kopplade till olika maskiner. Det första de ville göra var att försäkra sig om att inte en infarkt drabbat mig. Den misstanken kunde ganska snabbt avskrivas. De kommande timmarna ägnades åt annat, och min diagnos kommer kanske att stå alldeles klar inom kort. Smärtan gav mig besked om att något var alldeles galet. Det jag tänkte, både där inne medan ambulanserna kom in med andra akut sjuka människor och efteråt här hemma, var hur lite skönhet det finns i det mänskliga åldrandet. Det är sannerligen en process som både kan vara motbjudande och skrämmande.

Försiktigt tar jag stegen in i den nya veckan. Ovetande om vad som väntar ser jag mig omkring bland tingen, njuter deras skönhet.

En helt annan sak. Idag kom Bonniers vårkatalog. Den enda bok som alls intresserar mig är Magnus Bärtås och Fredrik Ekmans Alla monster måste dö. Men när jag läser förlagets presentation blir jag misstänksam. Så här står det om makarna som kidnappades från Sydkorea till Nordkorea för att sättas i arbete med att göra propagandafilm för den groteska diktaturen: "De går till slut med på den filmgalne diktatorn Kim Jong Ils krav på att göra regimvänlig spelfilm för att indoktrinera massorna. Först 1986 lyckas de fly under spektakulära former."

Nå. De flydde från Nordkorea 1986. Då var Kim Il Sung alltjämt landets diktator. Det var han fram till sin död 1994. Först då tog sonen Kim Jong Il över. Är det författarna eller förlaget som saknar den grundläggande kunskapen? Jag gissar att det är förlaget. Kan de inte ens konsultera sina författare innan de skickar ut sina färgglada kataloger? Pinsamt är det.

Till söndagens frukter får jag räkna denna recension.

Bilder från Tosteberga hamn: A. Nydahl