Långsamhetens nej fyller en vecka idag. Några röster från nätet.

Hela omslaget till Långsamhetens nej. Klicka för läsbart format.

"Det egna åldrandet, det fysiska tillkortakommandet, behovet av vin och mediciner känns lika förankrat i Nydahls egen kropp som i just landskap och familj. Det är en åldrande människa som skriver, en människa som ser cirkeln slutas men också en fortsättning. Det är liksom en bok mättad av jord och regn och långsamhet men med utblickar mot himmel och evighet. Det gammaltestamentliga finner en samtida röst här. Allt har sin tid, man och kvinna förenas, släkten komma och gå, det kosmiska landar i det personliga. Ungefär. Ur den synpunkten är boken däremot mycket hoppingivande - om man tänker sig att detta förlopp är möjligt för fler än författaren. Och så kan boken också läsas, som tips. Nydahl är en generös författare, han vill dela med sig, och det uppfattar jag som en av drivkrafterna bakom hans skrivande. Så om man känner sig främmande i vår kultur (vilket alltså Nydahl gör och vilket är en annan av hans utgångspunkter) var finns då lindring, var finns då något mer äkta? Och svaren blir bland annat i den portugisiska fadon, i litteraturen, i ensamheten och i familjen."

Karin Stensdotter i bloggen Blott Sverige.

"Här betonas frågorna mer än svaren. Böcker är viktiga komponenter i den motståndsrörelse som måste uppstå, och kommer att bli ännu viktigare. Vad jag också uppskattar i boken är hur Nydahl klarar av att skriva om sin familj utan att det blir för gulligt: han undviker sentimentalitet, och klarar av att hålla känslorna i styr, även när det blir mycket känslosamt med dödliga sjukdomar på nära håll. Eller när barnbarnet busar med sin mor och säger till honom: ”Morfar, kan du inte säga till ditt barn”: så underbart avväpnande. Nydahls bok är skriven i en kamp mot förtvivlan, mot uppgivenheten: jag beundrar hans stridbarhet, och hans strid, hans nödvändiga strid. Varför förminskar sig så många människor, av fri vilja – hur kan så många avstå från det befriande i att uppsöka sin personlighets potential? Eller, med Nydahls ord: ”Hur kan en människa blunda för det hon en gång sett, för at vara den nya omgivningen till lags?” Det vi säger nej till är stunder av nåd, transcendentala ögonblick som överskrider plågan i att vara människa, och sådana ögonblick finns i Nydahls skrivande."

Björn Kohlström i bloggen Bernur.

"Nydahl är en mycket skicklig och mycket ilsken och därtill intressant skribent som inte räds att ta den nutida fan i båten för att anklaga om skyldighet till den rådande apokalyptiska nivelleringen. Och hans giftpilar landar som smattrande projektiler på alla skändliga företeelser. Nydahl är mycket provocerande och kanske tröttsam för den som har något att försvara i nutidens knaster och raster. Men för oss andra är han en lisa för själen och det är bara att skeda i sig och låta sig väl smaka av de härliga uppgörelserna. Ibland och ofta når Thomas Nydahl höjdpunkter och blir högpoetisk och själsligt stor. Jag bugar mig då."

Benny Holmberg i Tidningen Kulturen.

"Jag tillåter mig vara så naiv att jag tror Nydahls texter har framtiden för sig och att Långsamhetens nej redan håller på att skrivas in som nödvändigt i kulturvärldens eviga vågskvalp."

Tomas Löthman i Tidningen Kulturen.

Var pressrösterna blir av, det varken vet jag eller ens anar. Redaktionerna har ju fullt upp med skvallerkrönikor om kungahuset och de senaste schlager- och kriminalhistorierna. Sådant tar sin tid.