De lever i närheten av gruvan, alla vars röster hörs.
När dag två inleds väcks de av ett välbekant tickande.
Skulle friden inträda nu när modern dör och Zjanna närmast skulle skämmas över livet?
Vi påminns om vad som hände vid Majdan-torget.
När det ringer på dörren står pojkvännen från barndomen där, Valja, Knekten! ”Grannen, mannen, dåren, pojkvännen.” Han kallas till staben, förstås.
När han träder in på scenen så inleds en brutalitet och ett obehag stiger i mig. Vad är det som berättas, och vilka är människorna?
Men nej, gruvan är inte bara en metafor. Den är en konkret grymhet. Först inbördeskrigets döda som skyfflas ner, sedan alla de plundrade och piskade som tvångsrekryterade ändå försökte fly ut i friheten, sedan gruvarbetarrådets av kosackerna skjutna, sedan de av tyska ockupationsstyrkorna skjutna,vitgardister som sköt de röda, och alla andra som drabbades, med eller utan namn eller färg. Som boken sammanfattar: ”Perpetuum mobile, våldets tautologi. Och alla kroppar hamnade i schakt ¾, på sexhundra meters djup”
Ja, det är sannerligen en roman om hur våld, övergrepp, misshandel och död skrivs in i historien. Övermäktig grymhet. Och ändå rymmer romanen så mycket mer. Bland det allra mest dramatiska är berättelsen om när planet skjuts ner och de döda faller från himlen. Men det var ingen extrem nyhet. Det var en upprepning av det som hänt trettioett år tidigare. Också det en Boeing. Passagerarna föll med sina packningar. Så som judarna gått mot döden med sina packningar. Till samma gruvhål gick de.
Boktitelns vita dam då? Det sparar jag till er läsare!
***
Pressröster om boken:
Ur svt Nyheter 23/11-2025:
”I ett gruvschakt under
byn ligger döda kroppar från andra världskriget, på marken har ryska trupper
kommit och snart ska döda kroppar falla från himlen.
– Jag kände att ondskan från 1900-talet var här igen, säger Sergej Lebedev om
sin nya roman.
Sedan 2018 bor ryske
författaren Sergej Lebedev i Tyskland och har varit en tydlig kritisk röst mot
invasionskriget i Ukraina och Putins styre. Enligt honom har har kriget mot
Ukraina gett honom en livsuppgift.
– Nu är det vår uppgift tills vi dör att ställa de skyldiga inför rätta så de
får betala tillbaka och återställa det som Ukraina utsatts för. Kanske, innan
kriget, hade jag möjligheten till ett annat liv, till att skriva andra böcker,
men nu ägnar jag mig åt det här, säger Sergej Lebedev.”
Ur Aftonbladet 4/11-2025:
” Vita damen utspelas i det i dag ockuperade Donbass. Lebedev började skriva redan 2014, i frustration över det krig som Ryssland förnekade. Elva år senare tror han att kriget kommer att fortsätta så länge Putin lever.
– Jag gillar inte tendensen att ge personer för stor betydelse, men han är tränad att se ukrainsk självständighet och nationalism som ett av de största hoten. Det handlar inte om hans psyke, det handlar om hur hans professionella paranoia formades.”
Ur Expressen 11/11-2025:
” Gruvans innehåll är Lebedevs stora metafor som han vrider och vänder på. Tesen påminner om historikern Timothy Snyders studier om den svarta och röda jorden i Ukraina, där Hitlers och Stalins brott sammanföll och diktatorerna rentav underlättade mördandet för varandra, under svältkatastrofer mot ukrainska bönder och Förintelsen av regionens judar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar