När det vissnar inombords sörjer man

Foto: Astrid Nydahl

 

Den blommar säkert i Lund i år också. Men här vissnar det mesta. Inne i mig mest av allt.

Hos hjärtläkaren fick jag förstås nya mediciner. Det är jag tacksam för, liksom det milt ironiska "Det är varken sämre eller bättre, så det får vi vara glada för, eller hur Thomas". Så jag är glad för det.

Gladast är jag dock för fint samtal med ett danskt par som seglat från Helsingör till Åhus. Vi hade mycket gemensamt att tala om, särskilt som kvinnan var bibliotekarie.

Vid deras vackra segelbåt i Åhus småbåtshamn njöt vi. Den timmen är ovanlig och ovärderlig.

På måndag väntar nytt läkarbesök. Det hon utreder och i bästa fall lyckas åtgärda är lika viktigt som hjärtat.

Jag kan inte dricka vin. Vin är ett avslutat kapitel. Det går inte ihop med mina tjugo mediciner, och det sörjer jag. När det vissnar inombords sörjer man.