ULLMAR QVICK OM GEORG TRAKL
Men stilla samlas över ängsmarkerna
röda moln, där en vredgad gud bor
och det spillda blodet, månkylan;
alla gator mynnar ut i svart förruttnelse.
Under nattens och stjärnornas gyllene grenverk
svajar systerns skugga genom den tigande lunden,
för att hälsa hjältarnas andar, de blödande huvudena;
och stilla i vassen ljuder höstens mörka flöjter.
Det finns många olyckliga diktare genom historien. En av de mest drabbade är österrikaren Georg Trakl (1887-1914). Han plågades av depressioner och ångest, utbildade sig olyckligtvis till farmaceut och blev drogberoende, med tillgång till narkotika. Då första världskriget bröt ut hamnade han efter slaget vid Grodek i södra Polen som sjukvårdare för ett hundratal svårt sårade soldater utan att ha medel att lindra deras plågor. Helt utom sig råkade Trakl i sammanbrott och hamnade på sjukhus, där han avled efter en överdos kokain.
Nu har förlaget Lejd gett ut en samlingsvolym på svenska med Trakls dikter, i urval och tolkning av Camilla Hammarström. Recensionerna och min tidigare läsning fick mig att köpa boken, som just kommit med posten.
Orkar man läsa en så olycklig människas dikter? Ja, trots mycket av undergångsstämning är det framför allt skönheten i Trakls poesi som dominerar. Kanske detta kan betyda mycket i vår tid då olycka och sorg ryckt allt närmare. Jag påminns än en gång om en okänd nordisk poet för tusen år sedan som yttrade: "Jag undfick smärtans gåva, därför blev jag skald."
Att vältra sig i elände och undergång är inte meningsfullt. Men att skåda det tragiska i ögonen kan ge oss en värdefull beredskap då vi vet att det enda säkra är osäkerheten. Så kan vi vinna styrka.
FÖRLAGETS PRESENTATION:
Georg Trakl (1887–1914) hör till de största tyskspråkiga diktarna. Med sin symboltyngda och färgmättade poesi kom han att bli en förgrundsgestalt inom expressionismen. Relationen mellan himmel och jord, de gudomliga och de döda är ett återkommande tema i dikterna. Här finns gestalter som främlingen, den föräldralösa, gossen, ängeln och systern. Dystra scenerier där förruttnelse och död är ständigt närvarande. Trakl lyckas förbinda det ljuvaste skira med det mest brutala. Vägen mellan liv och död öppen för kommunikation, de avlidna vill oss något. Så även de ofödda. För tolkning och urval står Camilla Hammarström. Magnus Halldin har skrivit en inledning.
Georg Trakl
Bävande under höstliga stjärnor
Dikter i urval och tolkning av Camilla Hammarström
