söndag 2 januari 2022

Landön i det förflutna - tankar om utflykter och resor

Vid Landön. Foto: Astrid Nydahl
 

I väldigt många år var Landön vårt dagliga morgonfika-mål. Året runt har vi trivts där. Men så hände det något som tog lusten ifrån oss. 

Det är trist att inte kunna växla ord - rentav samtala! - med trevliga människor som bor där ute. Ännu tristare är att en tyst och fridfull plats vid havet försvunnit för oss.

Kompromissa skulle nog inte fungera. Vi har sedan i fjol sommar valt oss en ny plats som fungerar, men förstås inte lika bra. 

När människor fortsatt att kuska runt i världen har jag betraktat turer till Bosarpasjön, Hässleholm, Korsholmen och Bromölla som perfekta. Jag sätter mig aldrig på ett svenskt tåg, därtill är riskerna för stora. Och jag betraktar fortfarande Manchester hösten 2018 som min sista utlandsresa (om det inte skulle lyckas oss att hälsa på vänner i Köpenhamn under 2022).

Det är inte alls nödvändigt att resa. Det är en postmodern myt. Det vi kallar resande i dag är ju i själva verket en form av konsumtion. Människan konsumerar resmål, städer, stränder, öar med tillhörande exotism i form av mat och dryck.