torsdag 6 januari 2022

Cancelkulturen och Adornos irrelevans

Foto: Astrid Nydahl
 

Läst Adornos föreläsning Den nya högerradikalismen (oklart vad det då, 1967, betydde i jämförelse med nu, antar att det främst syftade på NPD). Konstig översättning från tyskan gör den svårläst. Omslagstexten talar om ”nazifascism”, ett helt vilseledande icke-existerande begrepp eftersom nationalsocialismen och fascismen var två helt olika system (vid behov redogör jag gärna för det). Efter att ha läst den och insett att den saknar relevans undrar jag varför tidens hojtande propagandister sett till att den utgivits på svenska. Det är inte bara slappt i stilen utan också i tanken. Inte ens en föreläsning utan snarare ett muttrande småprat i ämnet (där man t.o.m. skrivit in publikens skratt!). Lars Raattamaas efterskrift gör irrelevansen än tydligare, då han jämför nazitiden och Förintelsen med vår tid som kräver ”Black Lives Matter och Fridays for Future (...) det absoluta nuets vrede på guldvåg”. Man häpnar!

 

Verkligt relevant är däremot Ervin Rosenbergs understreckare i Svenska Dagbladet, Cancelkulturen är vår tids totalitarism. Utifrån ”La révolution racialiste, et autres virus idéologiques” av Mathieu Bock-Côté, skriver han initierat om det som dagligen plågar oss

 

Rosenberg skriver:

 

Det häpnadsväckande med våra dagars kulturrevolution (”den tredje nedisningen”) är att kampen ses som en raskonflikt, som de rasifierades kamp mot de vitas exkluderande och förtryck. Västvärldens vita samhällen, hävdar kulturrevolutionens förkämpar, utmärks av strukturell (eller systemisk) rasism, nykolonialism, islamofobi och sexism (misogyni, homofobi och transfobi med mera). Om de rasistiska samhällena känner sig hotade ryggar de inte ens, hävdas det, för fascistisk våldsanvändning genom sina poliskårer och domstolar. 

För att befria de förtryckta minoriteterna måste progressismens krafter nedmontera de vitas orättvisa välde och skapa en ny verkligt inkluderande civilisation. De vita ska förmås att se sig sådana de är, bekänna sina vita privilegier, underkasta sig en omskolningsprocess (anti­rasism- och mångfaldsträning), detta för att i någon mån bli av med sin ”vithet” och ansluta sig till de rasifierades kamp för en rättvis värld. 

Hela den intressanta understreckaren kan läsas här.