Som
Sartre under sin litauiska resa kunde vända ryggen åt alltsammans och försvinna
bort över sanddynerna, så vill också jag idag, om inte försvinna så i alla fall
bli lite osynlig och luddig i kanterna. Jag läser, jag harvar med det
vardagliga och försöker tro på min egen tanke. Kanske går jag ner mig och
fastnar i sanden, kanske får jag en fjärils lätthet i stegen. Ingenting är
säkert en dag som denna och jag fortsätter bläddra i drömda pappershögar.
"Ni
vet vad man ibland säger för att rättfärdiga bödlarna? Att man måste förmå sig
till att plåga en människa om hennes erkännanden gör det möjligt att spara hundratals
liv. Vilket hyckleri!" (Jean-Paul
Sartre: Kolonialism och revolution, samtidshistoriska studier 1956 - 1970)
Nog får man säga att Sartres ord ter sig väldigt
aktuella. Vem som ska dö idag vet vi inte. Men redan imorgon kan vi summera och
ange platser och antal.
