tisdag 28 juni 2016

Vad är vänskap och kärlek?


Följande text av Montaigne fick jag igår av min vän Ervin Rosenberg. En så fin text om vänskap i hans Essäer delar jag gärna med mig av, i Jan Stolpes översättning:

Foto: Astrid Nydahl


”Jag vet att vänskapen har armar långa nog för att hålla i varandra och sträckas från ett hörn av världen till ett annat, särskilt den här sortens vänskap, där det sker ett ständigt utbyte av tjänster som återuppväcker dess band och håller minnet av den levande. Stoikerna säger ju också att det finns ett så nära samband och förbund mellan de visa att om en av dem äter middag i Frankrike föder han sin kamrat i Egypten, och om en av dem bara lyfter ett finger, varsomhelst, så känner alla visa på den bebodda jorden att de blir hjälpta.” (Översättning av Jan Stolpe)


Jag tror att både kärleken och vänskapen är svåra att beskriva med ord. De människor vi älskar är ju samtidigt våra allra närmaste vänner. Och de män och kvinnor vi betraktar som våra vänner älskar vi på olika vis. Att älska betyder att hålla kärt. Jag är oändligt tacksam för mina nära vänner. Det betyder inte alltid är de är geografiskt nära, men att de står mitt hjärta mycket nära.

Vem älskar jag då? Jag älskar min familj, i alla avseenden och hela tiden. Jag har min stora skara barn och barnbarn. Jag har ett äktenskap, jag har några mycket nära och mångåriga vänskaper i den litterära världen.

Ändå är jag benägen att vidga detta kärleksbegrepp.

Att skriva en daglig kultursida som OCCIDENT är också en kärlekshandling. Och allt det jag får tillbaka av läsarna är oerhört stort. Under alla år jag var verksam som kulturjournalist och författare före den digitala revolutionen var det tämligen ovanligt att få läsarreaktioner, läsarbrev. Idag kommer de nästan dagligen. Med den största tacksamhet tänker jag på det.

Jag debuterade som författare – fast det vågade jag inte kalla mig då – redan på 1970-talet. Nu är min lista över utgivna verk mer än 50 titlar. Jag har betraktat Vardagar före sammandrabbningen som min sista bok. Är ett sådant dagsverke inte skäl nog för att dra sig tillbaka? Jag drar mig inte tillbaka. Med all vänskap och all kärlek som finns runtom mig ska jag nu på största allvar träda in i detta nya år. Igår fyllde jag sextiofyra, idag går jag vidare mot det sextiofemte.


Med tacksamhet!

***

Men just som jag ska gå till sängs denna natt kommer telegrammen från Istanbul. Terrorn härskar allt ofta. Det blir kortare tid mellan de olika attentaten. Man kan säga att de är motsatsen till det jag skrivit de senaste dagarna. Nu har vi facit.


Inga kommentarer: