Där stod vi för tjugo år sedan. Valzhyna Mort, den fina poeten från Belarus tog bilden.
Då befann vi oss på en höjdpunkt, både konkret och symboliskt. Jag skulle säga att vi var lyckliga. Bakom oss hade vi, sedan första träffen 1994, så mycket glädje, i vardagen och i resor.
Astrid och jag kunde inte ifrågasättas. Never! Vi var ett par för alltid, det kunde alla intyga.
Varför sprack det? Svaret, det viktigaste, är enkelt att uttala: mitt alkoholmissbruk. Det går inte att supa mitt i ett äktenskap. Det har jag gjort och nu betalar jag priset för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar