Ylva Wahlund, född i
Malmö den 1 januari 1930. Gifte sig med Gösta Nydahl och blev därmed Ylva
Nydahl, den 12 maj 1951. Avled den 2 februari 1994.
För tjugotvå år sedan tog vi farväl av mamma, på Lunds lasarett, medan snön föll
utanför fönstret. Henns mångåriga lidande var över. Sjuk sedan många år, först
i anorexi och sedan också i alzheimers, tillbringade hon mycket av sin tid på
olika sjukhus och institutioner. Pappa vårdade henne hemma i Höör, senare bara
i perioder, då hon var inlagd på Orup vid Ringsjön. Hennes alzheimer
accelererade de sista åren ända ner i den bottenlösa minnesförlusten då hon
inte visste mycket vad som hände runtom henne. Pappa överlevde henne med många
år, först bosatt i Anderslöv och det sista året i Trelleborg. Han avled på Malmö
Allmänna Sjukhus den 12 juni 2008, i en ålder av 82 år.
När mamma dog var min reaktion närmast lättnad. Hennes lidande var äntligen
över. Hon hade mentalt försvunnit långt dessförinnan. Mitt sista verkliga möte
med henne ägde rum minst ett år tidigare, då pappa körde henne i rullstol från
färdtjänstbilen in till mig. Då satt hon med vid bordet och fick hjälp att äta
sin favoritkaka till kaffet. Mitt i glömskans dimma kom hon ibland in i
samtalet, med en kommentar lika dräpande som då hon varit frisk. Vi pratade
bland annat om pappas senaste resa, som han tvingats avbryta för att snabbt
resa hem till mamma, som då brutit benet och lagts in akut för operation. Hon
skrattade åt berättelsen. Senare talade jag en gång med henne i telefon, men
det var inget samtal i vanlig bemärkelse. Sista dygnet sjönk hon ner i koma och
vi satt växelvis hos henne på rummet i Lund.
Begravningen var en vacker akt i Höör, bland annat därför att min dotter
Catarina spelade tvärflöjt för sin farmor.
Sedan åkte vi hem och mamma var för alltid borta. Nu, de senaste åren, har jag
saknat henne, och framför allt saknat möjligheten att försöka förstå varför
hennes liv blev som det blev. Från att ha varit en aktiv kvinna med fyra barn,
periodvis yrkesarbetande vid en mindre plastindustri, och periodvis som
dagbarnvårdare, sjönk hon ner i självsvältens elände. Hon hade varit på ett
bibelläger i Svenska Missionsförbundet. När hon åkte dit var hon en frodig,
nästan lite mullig, och vacker kvinna. Vid hemkomsten förvandlades hon till en
inåtvänd och grubblande människa som läste sin bibel. Så småningom försvann
också detta och apatin grep henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar