Hon heter Mia Hansen-Løve och är en fransk filmregissör. Hennes film En vacker dag visades på SVT igår eftermiddag. Jag satte på tv:n ovetandes och kom in i filmen när den redan var igång.
Genast kände jag igen min alzheimer-sjuka mamma i filmens sjuka pappa som slussas till flera boenden i Paris. Själv dras hon in i en oplanerad och vacker romans.
Pappan har varit filosofilärare, hans bibliotek är fullt av väsentligheter och barnbarnet bokstaverar sig genom Canetti och Kafka.
Jag började min måndag på sjukhuset och gick igenom den andra av två jobbiga röntgenundersökningar beställda av ortopeden i Hässleholm. Med filmen fick jag perspektiv både på åldrandet och sjukdomarnas misär.
När jag läser om det senaste terrordådet i Tyskland tänker jag på hur behaglig tystnaden och likgiltigheten är. Nästan som bomull för offren. Vidrigheter växer på våra träd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar