Bilen är ett stöd, utan tvekan. Men jag har aldrig haft ett körkort, inte ens varit i närheten av ett.
Men bilen - med en bra chaufför - tar mig ut i den närliggande naturen. Till platser som Tosteberga och Landön, men också, som den gångna helgen, till avlägsnare belägna platser.
Sjukdomen kan knäcka mig. Den kan tvinga mig i ryggläge. Men bilen reser mig upp, så att jag kan gå en liten runda på platserna där vi stannar.
På bilden har vi stannat på Korsholmen i Ivetofta. Under en rad år favoritplats, därför att Astrid kunde simma i Ivösjön och jag kunde stillasittande betrakta världens gång. Och så kunde vi äta lunch på Krog no.2 alldeles intill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar