Tillbaka i Lissabons gränder. A Severa i Bairro Alto. En bugning och Obrigado och sedan börjar en kväll som varar fram till två på natten. Köttet då? Åh, det är spädget och bärs in separat. Vill ni följa med så måste ni flyga... jag slipper det eftersom jag emigrerat. Allt i fantasin fungerar, också återkomsten till fadons kvarter... efter så här många år.
O Fado nasceu um dia
Quando o vento mal bulia
E o céu o mar prolongava
Na amurada dum veleiro
No peito de um marinheiro
Que estando triste cantava
Que estando triste cantava
(Inledningen till Fado Português
med Amália Rodrigues)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar