 |
| Olseröd, på den gamla tiden |
Det var alltid rätt årstid då. Aldrig sommar, aldrig strandraggare och solbränna. Vi var tämligen friska, kunde bära våra möbler rätt långt från bilen till strandvallen. Ett stilla brus, inga människoröster.
Saknar jag? Ack, jag saknas alla dessa år över smärtans gräns. Jag vill inte definieras av mina sjukdomar, lyten och plågor.
Jag vill inte äta tjugo mediciner per dygn. Jag vill äta en enda croissant, dricka en kopp kaffe och avsluta dagen med hemlagad mat och en flaska rödvin.
Ja, jag saknar! Jag saknar så mycket att saknaden är en svårare sjukdom än polyneuropati, diabetes, dysfagi och rosfeber tillsammans.
 |
| Landön, på den gamla tiden |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar