E.M.
Cioran skrev ett helt liv. Hans efterlämnade skrifter är en av de stora
gåvorna till oss som ännu lever och kan läsa. Ändå ska man begrunda att
just Cioran skrivit: "Det fanns en tid då det tycktes mig meningsfullt
att skriva. Av alla mina vidskepelser tycks mig denna vara den mest
komprometterande och den mest obegripliga." (Om olägenheten i att vara född, översatt av Lasse Söderberg).
Han
skrev också: "Att skriva böcker saknar inte kopplingar till arvsynden.
Ty vad är en bok om inte en förlust av oskulden, en aggressionshandling,
en repetition av vårt syndafall" (Frestelsen att finnas till).
Han upprepade det ofta. I en intervju med Fernando Savatar (Entretiens)
förklarar han varför han ändå skriver: "För att skriva, hur lite det än
är, har hjälpt mig att ta mig från ett år till ett annat, ty de uttryckta besattheterna
förblir försvagade och delvis övervunna. Jag är säker på att om jag
inte svärtat ner papper så hade jag tagit livet av mig för länge sedan.
Att skriva är en utomordentlig lättnad."
Existens. Samhälle. Läsning. "Det som förgör Europa är fegheten, den moraliska fegheten, oförmågan att försvara sig, samt den uppenbara moraliska dypöl som kontinenten inte förmått ta sig ur alltsedan Auschwitz." Imre Kertész i Den sista tillflykten (översatt av Ervin Rosenberg)
måndag 18 mars 2024
"Det fanns en tid då det tycktes mig meningsfullt att skriva"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar