 |
| Foto: Astrid Nydahl |
"Vi får inte glömma att filosofi är
konsten att maskera sina plågor och sin oro." (E.M.
Cioran: På förtvivlans krön, översättning av Dan Shafran och Åke Nylinder)
Att uppstå från de döda vore väl ett föga eftertraktansvärt öde. Som om det
inte räckte att en gång bekanta sig med plågorna och oron. Jag inbillar mig att
Cioran redan i unga år - På förtvivlans krön är skriven 1934 - såg
igenom de filosofiska systemen, till vilka jag räknar kristendomen. De kan
möjligen både maskera och lindra. De kan trösta och stärka. Men de är ytterst
känsliga för skarpa blickar.
Vissa högtider betyder mer än andra.
I ett Europa som inte bara är sekulariserat, utan framför allt nivellerat, kan det betyda mycket att föra traditioner vidare. Inte minst nu när ett förödande angreppskrig rasar i Europa. Den ryskortodoxa kyrkan står tragiskt nog vid Putins sida. Det är smärtsamt att se hur den underdånigt upprepar hans totalitära dröm om ett förintat Ukraina. Det är å andra sidan en tradition av det mer motbjudande slaget att kyrkoledare står på maktens sida. Nog minns vi Balkankrigen på 1990-talet då de ortodoxa prästerna var med på slagfältet för att välsigna de angripande serbiska militära styrkorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar