 |
| Foto: Astrid Nydahl |
"Så blev vårt liv
blott fragment, blev minnet kanhända
av ett träd över avgrunden lutat, av gårdagens gata,
eller en vana av okänt ursprung som fann sig
tyst tillrätta hos oss och blev oss förtrogen.
O - och natten, natten, som mättad av vindar och världsrum
tär på vårt ansikte, natten som överallt åtrådd
fyller med ljuv besvikelse ensamma hjärtat."
Ur Rilke: Duinoelegier, första elegin, i översättning av Arnold Ljungdal,
Norsteds förlag 1951. Foto: A. Nydahl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar