Sluta fjäska för islams sekter i nationer och traditioner

Västerlandets framtid? A.N. foto

Är "den arabiska våren" så bortglömd att vi inte längre minns vad som smulade sönder förr så starka arabiska nationer? Syrien är det mest extrema exemplet. Vid sidan av Libyen och Irak en huvudsakligen sekulär statsbildning med flera olika islamiska sekter, grupperingar och traditioner.

 

Med inbördeskrigen steg först al- Qaida fram med sina specifika mål, sedan det allt starkare IS, som alltjämt är en livsfarlig aktör med starka utlöpare i Europa. Våren hade övergått i iskall vinter. De frihetens röster som framträtt föstes undan eller kastades i fängelse eller tortyrkammare.

 

När nu såväl statsmakten som ”debattörer” i vårt egen arma land fjäskar för den islamiska renässansens tongivande, antivästliga och sekteristiska krafter kan det få skräckinjagande konsekvenser. Denna renässans får sitt syre av hatisk agitation och såväl verkliga som påhittade motsättningar (”muslimska barn kidnappas av myndigheter”, "Sveriges regering ligger bakom Koranbränningarna", etc). Attentat utförda av ensamma vargar är kanske ett hot, men det avgörande och stora hotet kommer från starkt organiserade krafter, från källarmoskéns dunkel till de stora moskéernas företrädare och regimer i det asiatiska mörkret (Pakistan, Iran, Afghanistan inte minst). Man måste också vara medveten om att en ansenlig del av desinformationen kommer från Moskva. Varje form av krigsmotiverad propaganda används av den fascistiska Putin-regimen för att misstänkliggöra, försvaga eller hota utsatta nationer (som Sverige och Danmark).

 

Vill man blidka dem med sockersöt eftergivenhet blir man en nyttig idiot, vilket påpekades i går. Vem som just nu spelar den rollen är uppenbart.