”Personer som intar rollen som barnet, eller gestaltar en sorts litenhet” - om en ny avhandling

Foto: Astrid Nydahl

 

Tro nu inte att du hittat det värsta i vår samtid. Jag läste om en ny avhandling. Hon som skrivit heter Elin Bengtsson, och om jag förstått henne rätt, så är ålder och tid något vi kan förändra eller leka med. Anar du pedofili eller en lek med inslag av pedofili? Så här skriver man:

”Elin Bengtssons avhandling Perversa tidsligheter: Ageplay och litenhet ur ett queertemporalt perspektiv är det senaste bidraget till den queera diskussionen om tid. Här intervjuar hon personer som ägnar sig åt ageplay, alltså lekar och relationer som utgår från iscensättningar av ålder och åldersskillnader, ofta inom ramen för BDSM.

 

Mer specifikt handlar det om personer som intar rollen som barnet, eller gestaltar en sorts litenhet i förhållande till en partner.”

 

Det är inte lätt att begripa sig på. Universiteten sysslar numera inte med bildning och humaniora. Låt oss se vad hon menar. ”Inom ramen för BDSM” alltså, enligt RFSU: ”BDSM är ett samlingsbegrepp och står för Bondage/Disciplin, Dominans/Submission och Sadomasochism. ”

 

Detta ska då, enligt doktoranden, utövas av ”personer som intar rollen som barnet, eller gestaltar en sorts litenhet” – är inte detta en gestaltad pedofili, så vet jag inte.

 

Ageplay kallas det. Vad? Det är ett rollspel, där någon spelar barnet! Är det inte tydligt nog?

 

I vanlig ordning är det Elina Pankhe som står för artikeln. Hon tycker att läsarna av Sydsvenskan/Helsingborgs Dagblad behöver väckas ur morgonslummern och fundera på hur queer de skulle vara tillsammans med barn och barnbarn. Osmakligt är bara förnamnet i min värld. I den akademiska världen är det seriöst och värt en tryckt avhandling (som på Stockholms universitet där den presenterats).