Dödskjutningarna - en importbefolkning att tala om

Bild från Instagram

Vi är inne i det nya året nu. 

På Samtiden finns hela listan på det gångna årets vidrigheter:

Totalt har alltså 63 skjutits ihjäl under 2022. Det kan jämföras med 10 skjutvapenmord i Danmark, Norge och Finland tillsammans under året.

Allt vi ser varje dag slår tillbaka mot oss som bilden av ett svårt sjukt land, vårt eget. Redan jämförelsen med våra nordiska grannar säger något mycket väsentligt. Kan vi ens fly undan, gömma oss eller låtsas som om allt är som det ska eller borde vara?

***

En nations tillstånd säger förstås mycket om dess folk. Medborgarna i Sverige borde ha satt stopp för massproduktionen av gangsters, fifflare, islamister och andra i grunden farliga individer i Det Nya Riket. Men svenska folket har prioriterat godhet, generositet och medlöperi. Problemet är att godheten varit blind, generositeten falsk och medlöperiet osynligt.

En första förståelse kunde uppstå vid en jämförelse mellan den inomeuropeiska arbetskraftsinvandringen (från 1950-talet och framåt), flyktingarna från de av Sovjet undertryckta, europeiska länderna, och den massflykt som medvetet dirigerades till Tyskland och Sverige. Med den fick vi de kategorier som visserligen med öppna hjärtan tog emot allt Sverige erbjöd dem, men de etablerade också det fifflarsamhälle där gangsterismen växte fram.

Se på bilder av skjutna eller av skyttar. Se på gangstergängen. Det är väl alldeles uppenbart var de flesta kommit ifrån? 

Det borde vara en självklarhet att sätta stopp för denna destruktiva självmordsliknande politik. Men det är det inte. Tvärtom tror jag att varje åtgärd, politisk omsvängning och handgriplighet kommer alldeles för sent. Gangsterismen har så djupa och ekonomiskt starka rötter att den inte låter sig kuvas. Däri ligger det postmoderna Sveriges största tragedi.