 |
| En helt annan buss, men ändå en buss. Foto: Astrid Nydahl |
En torsdag på resande fot.
Man stiger upp orolig. Ett öga är starropererat och ett annat är efterstarrsbehandlat.
Man går till optikern som avtalat.
Man undersöks.
Optikern är på sitt bästa humör. Skojar om det jag kan se och det jag inte...
Går därifrån med besked om att prova nya glasögon runt 15 januari.
Sitter på en busshållplats, länge och väl. Just som jag öppnar dörren och stiger in i hallen slås jag hårt: Min väska är inte med hem.
Först panik, sedan likgiltighet. Jag hade flyttat telefonen och plånboken till rocken innan jag steg på bussen. Resten kan bero.
Astrid ger sig inte, tar bussen tillbaka in till stan. På hållplatsen sitter en pundare. Hon säger "Jag har vaktat väskan till er."
Astrid kommer hem med min väska. Hur tackar man henne och pundaren?
Förlorat gods visar sig vara hemfört gods.
2 kommentarer:
En månad för tiodigt
Inte Julafton
Annars nästan en saga till Jul.
Dickens 2022?
Ja, Grattis till återfåendet.
Och, inte minst, en beslutsam hustru!
Från Finland???
Tack, det var ben vacker tanke! Och ja, min fru är mycket beslutsam. Hon är från Häglinge här i Skåne, också där ett kärvt släkte. God helg!
Skicka en kommentar