fredag 21 juli 2017

Himmelsblått - en tidsresa i Malmö av Greger Larsson

"Hemma i Malmö på besök, det är nästan exakt ett år sedan jag var hemma sist. Ett Malmö som jag aldrig trodde att jag skulle lämna. Min kärlek till staden, invånarna, dialekten, Möllevången... Jag tyckte jag kunde mitt Malmö på ett speciellt sätt. Men just nu känner jag mig som en vilsen gäst - kan man bli främling i sin egen stad?" Greger Larsson

Varje ny Malmöbok lockar till läsning. Under det senaste året har det utkommit flera, både bra och viktiga böcker om staden. Lars Åbergs bok Framtidsstaden är förstås den som sticker ut mest, både med sitt klarspråk och sina gedigna kunskaper har han lyckats förmedla en bild, faktabaserad, som skiljer sig från den som den skånska huvudstadens mediala och politiska elit vill förmedla. Också en marxistiska analys, som i Ståle Holgerssons Staden och kapitalet, erbjuder nya och fördjupade insikter. 

Greger Larssons Himmelsblått - en tidsresa i Malmö (Venaröd förlag) är något så ovanligt som en icke-litterär berättelse som ofta ekar av muntlig framställning och tar ner Malmöperspektiven på jorden. Det är en befriande, uppriktig och ärlig text som drabbar i all sin enkelhet. 

Men enkelhet är inte synonymt med banalitet. Rakt tvärtom. När jag läser Larssons skildringar av grundskoleåren i Malmö känner jag inte bara igen mig, jag får doft- och smakförnimmelser som går tillbaka på mina egna barndomsår på Lorensborgs- och Kronborgsskolorna. Nog levde sadismen kvar under dessa år. Larsson skriver också fint ur ett utlandsperspektiv. I hans fall är det Chicago, där han sitter med penna och papper. Men han gör det också på Möllan.

Om jag med hans egen bok som verktyg skulle svara på frågan han ställde i citatet ovan, "kan man bli främling i sin egen stad?", så skulle det vara ett rungande ja. Har man lämnat sin stad och sedan återkommer, då är man både hemma och främling. Jag gjorde dessa återbesök i mina malmöitiska kvarter - från Seved över Gamla väster till Bellevuegården - inför skrivandet av min egen Malmöbok och upplevde ett mycket starkt främlingskap. Att man inhägnat mina tonårskvarter på Lorensborg förstärkte känslan av att det var en helt annan stad jag besökte. Och de övriga skälen ska vi inte gå in på här. 

Jag vill istället avsluta med att rekommendera Greger Larssons Himmelsblått till läsning. Den står öppen för var och en med sin enkelhet, sin chosefrihet och sin minnesrika bild av en stad förr och nu.

1 kommentar:

inkan sa...

Thomas!! Precis så är det: man både hemma och främling i sin gamla stad eller by. Kom precis hem från min barndomsby uppe i Jämtland- där jag bodde tills jag var 17 år. Det där dubbla är lite sorgligt, men barndomsminnen och upplevelser från sommarbesök däruppe gör det lite lättare. Men samtidigt är man främling. Konstig känsla.

TACK för att du kikade in på min Inkan-blogg. Det gjorde mig glad.