fredag 4 december 2015

Illavarslande prognoser

Där borta, i bukten, parkerar vi vår röda bil för att njuta vad havet och friheten kan bjuda. Foto: Astrid Nydahl
Desperationen tilltar. Från "alla är välkomna" under trettio år till "ingen är välkommen" över en natt. Maktens män och kvinnor vaknade när det redan var för sent. Påståendet att Sverige hade en "reglerad invandring" visade sig i all sin förljugenhet. Efter att uppenbarats hand i hand med Merkel, som en ängel på himlavalvet, landade man med minst två fötter på den hårda jorden. Där började desperationen ta sig konkreta uttryck. Gråtande ministrar och veckade pannors män i varje nyhetssändning. 

Förslaget att kunna stänga Öresundsbron är ett extremt exempel på hur ostkupan i Stockholm hindrar syret att nå politikerklassens hjärnor. Skolelever på överlevnadskurs i Skåne misstas för flyktingar i gummibåt. Syriska flyktingar som fått fred och ro i Danmark klagar på allt, inklusive vädret. Snyftreportage om unga afghanska bröder som hamnat i olika länder, oh världens olycka och orättvisa. 

Nå, det finns något som utvecklas parallellt och som hänger samman med desperationen och de vidöppna gränserna: terrorn och hoten mot våra liv. Europeiska säkerhetstjänster varnar för att IS kommer att slå till mot London inom några veckor. Terrorattacken i Kalifornien är så uppenbar att också president Obama vågar sig på ett "...kanske terror" medan FBI gräver fram vapen, mängder med ammunition och rörbomber. Angreppet mot en restaurang i Kairo senast i raden av mordiska manifestationer. Det ser mörkt ut, inte bara för arabvärlden utan också för västerlandet, som nu med öppna hjärtan och armar bjudit in så många jihadister att det är en fråga om när, inte om, de slår till mot Folkhemmet.  

Kriget är ett faktum och inte bara en retorisk, fransk fint. Vi hukar i stormen. Skåne är mörkt idag, men de människor som finns i min nära familj och som ska resa över bron idag oroar sig inte mest för vädret. Så har det blivit och så kommer det att fortsätta. Den som tror eller hävdar något annat är antingen obildbar eller en bedragare. 

Uppdatering: redan den 21 december börjar helvetet för alla som ska resa med Öresundstågen från Köpenhamn till den svenska sidan. Hela artikeln kan man läsa här, nu bara ett citat ur den:
"Det blir desto större problem för resenärer på väg från Köpenhamn till Malmö. Eftersom DSB ser det som omöjligt att kolla ID-handlingar ombord på Öresundstågen görs alla sådana kontroller på Kastrup. Kastrups södra perrong blir därför tudelad, med avspärrningar mellan ett perrongavsnitt för avstigande och ett avsnitt för påstigande mot Sverige.
När brotågen rullar in på Kastrup på väg mot Bron måste alla resenärer ta rulltrappan upp till flygplatsterminalen. Där kan 400-500 resenärer köa för att passera en ID-kontroll innan de tillåts ta rulltrappan ner till Sverigeperrongen.
– Det blir som en gate som varje resenär ska passera. Det blir stängsel och avspärrningar, säger Linus Eriksson."


PS: Jag ber er läsa min text om nygamla kommentarregler i bloggens högerspalt.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ostkupan är dagens metafor Thomas.
Och tänk att inmonterad i denna igenimmade tingest ryms åsiktskorridorer staplade efter ämne, var och en ständigt nyrenoverad av konsensusdrabbade journalist-inkvisitorer och dogmatiska, diarredeklamerande stå-uppare.
Lars-Erik Eriksson

Birgitta sa...

De utökade kontrollerna skrämmer...hur ska vi som pendlar till våra arbete i Köpenhamn orka? Vad gör regeringen med oss när vi inte längre når i tid och blir uppsagda. Vem tar ansvar för vår förlorade inkomst. De utökade pass kontrollerna på Hyllie fungerar idag ganska smärtfritt men hur ska det bli. Vart är vi på väg?

Inre exil sa...

Birgitta, tack för att du pekar på detta högst konkreta problem. Jag tror inte beslutsfattarna i Stockholm har en aning om hur det ser ut i verkligheten. Hade Sverige fört en återhållsam och ansvarstagande flyktingpolitik under lång tid hade inte panikbesluten behövt fattas. Jag har just skrivit en ny bloggpost om detta. Kanske ses vi snart i Kastrupkontrollerna, för det är där du måste stiga av på väg hem från jobbet. Och vi kommer flygvägen och får ställa oss i samma kö. Man kan gråta för mindre.