söndag 19 oktober 2014

Tobbe, ödmjukheten och naturen


"Att gå i en skog mellan två ormbunksrader som hösten har förhärligat, det kan man kalla ett triumftåg. Vad är bifall och ovationer mot det?" (E.M. Cioran: Om olägenheten i att vara född)

Jag läser E.M. Cioran nu. Första läsningen efter Tobbes bortgång. När jag tittar på bilderna från Tobbes tomt slår det mig att en av de saker han lärde mig var att inte se med högtidlighet och självgodhet på intellektuellt arbete. Tvärtom kom ödmjukheten alltid fram i mötena med Tobbe. Han var ju en handlingens man. Litteraturen spelade en marginell roll i hans liv eftersom läsning allt mer kom att utlösa anfallen. Musiken blev däremot hans uttryck. Och med oss på besök; sittandet och gåendet i grönskan, som här vid ormbunkarna intill björkskogen.

Tack för att du lärde mig detta Tobbe. Dina insikter var dina och du strödde dem över oss, som ett stjärnregn i höstnatten.


3 kommentarer:

Anonym sa...

Vad är bifall och beröm,mot att bli sedd av liv skog gräs vilt,när jag springer i skogen.....

Anonym sa...

Det värsta jag kan tänka mig, att överleva sitt barn framförallt när dem lämnar oss så ung :-( jag beklager vad som hände och hoppas att Tobbe är nu ihop med Skrållan. Tyvärr kände jag Tobbe inte så bra men...när vi cycklade förbi idrottsplatsen... Tobbe hälsade alltid med ett leende på oss. Min son blev alltid glad när han såg honom med sin röd gräsklippare eller den blåa traktorn :-) Han kallade Tobbe för "gräsklippermannen eller killen med den blåa traktorn". Vi visste inte hans namn i början. När han gick på dagis, hoppades han hela tiden att Tobbe kom förbi och klippa gräset. Jag minns att min son sa nån gång till mig att han vill jobba med det samma som Tobbe gör :-)
Jag önskar eras familj all kraft och styrka som finns och många kramar.
Mvh Jenny

Thomas Nydahl sa...

Jenny, jag är så tacksam för din berättelse. Det var många som vittnade om samma sak på begravningen igår.