.jpg) |
| På torget i Hörby, mitt emot fiket. Foto: A.N. |
”Jag växte upp i en intellektuell miljö med många akademiker och journalister som alltid diskuterade vilt med stor respektlöshet med motsatser och extrema paradoxer. Den världen finns inte mer. Den förstördes först av vänstern och nu har den tagits över av den politiska korrektheten.” (Nathan Shachar)Saken är nu den att några intellektuella miljöer av betydelse inte längre existerar i Sverige. Vårt land har förvandlats till en namninsamlingslista - var och en som skriver under på att den rådande situationen är att föredra flyttas upp i det skikt vars åsikter, texter, handlingar och tankar godtas, oavsett vad.
Det är ett faktum.
Under fredagen flydde jag medierna helt. Satt på torget i Hörby efter en timme på fiket på andra sidan gatan. Läste London Review of Books, sippade, somnade till, lutade mig mot kryckan, funderade och föraktade. När jag väl kom till Kristianstad tvingades jag åka med imamen - en palestinsk chaufför som alltid lyssnar till predikningar i hörlurarna - hem till Viby. I bussen var vi femton muslimer och två svenskar. Jag sjöng, tyst och stilla men fullt hörbart, någon elakt som de kunde infånga om de hade tunna slöjor.
Det finns väldigt lite kvar som ger utrymme för illusioner. När jag väl stod där i eftermiddags vid busstationen såg jag att människor som jag - bleka i hyn, "svenskar" (ja, så kallades vi förr) - var i försvinnande minoritet. Den dagen sharia härskar i Kristianstad och mina barnbarn måste betala den där extra skatten till moskén, då är jag, tack och lov, redan begravd och förhoppningsvis bortglömd. Jag föraktar min samtid och fruktar barnbarnens framtid.
God helg på er alla otrogna hundar!
