söndag 22 juni 2014

Ännu en gång om politikens hönster


Foto: Astrid Nydahl
Norberto Bobbio var italiensk filosof och Anders Ehnmark skrev att han kunde placeras i den säregna italienska traditionen av ”liberal socialism”. I Vänster och höger: essä om en politisk distinktion (Atlas 1998, i översättning från italienska originalet av Ervin Rosenberg) läser jag: 
Tradition och frigörelse kan tolkas även som yttersta och fundamentala syften, och som sådana lika omistliga för den ene som för den andre, men de kan uppnås med olika medel allt efter tidpunkt och rådande historiska omständigheter. Eftersom samma medel kan användas än av högern än av vänstern, kan följden bli att högern och vänstern möts och till och med byter roller utan att för den skull upphöra att vara vad de är. Men det är just detta möjliga möte i användningen av vissa medel som kan ge upphov till de oklarheter som distinktionens vedersakare utnyttjar.” 
När jag läser det känner jag mig ännu mer övertygad om det hopplösa i att traska med vänster- eller högerdogmatiker, och med den självklarhet som livet kräver av mig, ansluta mig till djupt konservativa idéer när det gäller litteraturen, musiken och konsten och till radikala och omvälvande principer när det gäller den samhälleliga ekonomin. I minnesorden över honom skriver The Guardian bland annat: ”To his credit, he founded no school, while influencing many.”


10 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Att vara radikal i exempelvis ekonomiska frågor och konservativ kulturellt är väl ingen unik ståndpunkt om man ser utanför Sverige? Du behöver inte känna dig helt ensam. (Och en del av Motpolarna förenar ju också konservatism med kritik av kapitalismen - frågan är vad de ser för ersättning. Undrar om de begriper vad datorrevolutionen har för betydelse för en planerad ekonomi? 'Vänstern' verkar inte göra det.)

Det som rör till bilden är väl när liberaler skall försöka förstå vad som händer, men inte gör det, särskilt när det finns en religiös kontext. De verkar inte fatta att man kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Men viktiga strömningar inom kristendom och islam har ju den här (ur liberal synpunkt svårförståeliga och motsägelsefulla) världsåskådning. Dessutom har väl liberalismen tippat över ände så mycket att den anser att en gayparad är viktigare än att folk har arbete, tak över huvudet, mat för dagen etc. Och hur relevant är den då i en värld där ett antal systemkritiska kriser pågår?

Björn Nilsson sa...

Glömde den nödvändiga politiska etiketten: 'socialkonservatism' kan den här dubbelsynen på världen kallas.

Nordbo sa...

" (Och en del av Motpolarna förenar ju också konservatism med kritik av kapitalismen - frågan är vad de ser för ersättning...)"

Ett alternativ som kan vara värt att undersöka är distributism.

Schumacher var influrad av distributismen:
http://en.wikipedia.org/wiki/Small_Is_Beautiful

Thomas Nydahl sa...

Tack för era kommentarer!

Nej, det är förstås inget märkvärdigt, men ändå ibland värt att säga det. Jag avstår dock från att namnge mina ståndpunkter i ett slags politiskt system. Men visst är det ni båda skriver om i högsta grad värt studier.

Frederick sa...

Begreppet "radikal" är inte heller oproblematiskt. Både en socialist och en nyliberal är radikala i ekonomiska frågor men de är det på diametralt olika sätt.
Vad som är slående är också hur den rödgröna vänstern och alliansborgerligheten förenas genom en i väsentliga frågor delad kulturradikalism (HBTQ-frågor, genusteorier, mångkulturalism, integration, feminism) samtidigt som de har olika uppfattning om de ekonomiska lösningarna.
Klart är dock att de gängse uppdelningarna av politiken i höger och vänster inte fullt ut täcker upp folkets åsiktsnyanser. Personligen är jag socio-ekonomiskt centervänster (mer eller mindre socialdemokrat/Keynesian) och socio-kulturellt centerhöger (konservativ). Jag tror många delar den åskådningen men den representeras inte alltid i partipolitiken. I Storbritannien kallas den för "small -c conservatism", dvs. en konservatism som står fri från partierna och som kan återfinnas bland samtliga partier i olika grad. Alltsedan början av 90-talet har både socialdemokratin och borgerligheten haft den spegelvända uppfattningen: ekonomiskt center-höger och kulturellt center-vänster. Därför går det knappt heller att urskilja några väsentliga ideologiska skillnader mellan dem utan skillnaderna begränsas av teknikaliteter angående skattesatser och mål för tillväxt och sysselsättning etc. Jag tror att de europeiska partier som plockar upp oss "small -c conservatives" kommer att vinna segrar.

Thomas Nydahl sa...

Frederick, du har naturligtvis helt rätt. Radikal är jag bara i den meningen att jag vill se saker och ting gjorda på allvar och utan den slarviga och överslätande attityd som idag präglar politiken. Nå, jag tackar för din kommentar.

Frederick sa...

Thomas,
Jag förstår hur du tänker och menar. Skulle tro att jag i stort sett delar din hållning. Ville bara peka på att inte heller detta begrepp är enkelt att hålla sig med.

Frederick sa...

"... many is the honourable radical and revolutionary who may be found in the camp of the apparent counterrevolution. And the radical conservative is not a contradiction in terms"
-- Christopher Hitchens

Tänker också på Orwells betecknande av sig själv (och Jonathan Swift) som "tory-anarchist". Eller Michael Hanekes betecknande av sig själv som "konservativ anarkists" (eller om det var anarkistisk konservativ).

Alla dessa är sympatiska hållningar och visar på en djuplodande och balanserad syn på människan och samhället hon lever i snarare än det oreflekterade tuggandet och sväljandet av ideologiska slagord och politiska trender.

Frederick sa...

"Dessutom har väl liberalismen tippat över ände så mycket att den anser att en gayparad är viktigare än att folk har arbete, tak över huvudet, mat för dagen etc."

Och än mer kan väl detta sägas om vänstern. Borta är de tidigare primära målen om klasskampen och strävan efter förbättrade materiella villkor åt alla. Nu tycks subgrupperingar inom subgrupperingar utgöra dess främsta bas. Tolerans i all ära, men nu har vänstern kommit att omfamna den atomism man alldeles nyligen kritiserade liberalismen och individualismen för.

Anonym sa...

Vad har den alltid läsvärde Ehnmark tagit vägen? Jag tror mig ha förstått att han blivit sjuk. Men kan han fortfarande arbeta till del?