Foto: Astrid Nydahl |
Norberto Bobbio var italiensk
filosof och Anders Ehnmark skrev
att han kunde placeras i den säregna italienska traditionen av ”liberal
socialism”. I Vänster och höger: essä om en politisk distinktion (Atlas 1998, i översättning från italienska
originalet av Ervin Rosenberg) läser jag:
”Tradition och frigörelse kan tolkas även som yttersta och fundamentala syften, och som sådana lika omistliga för den ene som för den andre, men de kan uppnås med olika medel allt efter tidpunkt och rådande historiska omständigheter. Eftersom samma medel kan användas än av högern än av vänstern, kan följden bli att högern och vänstern möts och till och med byter roller utan att för den skull upphöra att vara vad de är. Men det är just detta möjliga möte i användningen av vissa medel som kan ge upphov till de oklarheter som distinktionens vedersakare utnyttjar.”
När jag
läser det känner jag mig ännu mer övertygad om det hopplösa i att traska med
vänster- eller högerdogmatiker, och med den självklarhet som livet kräver av
mig, ansluta mig till djupt konservativa idéer när det gäller litteraturen,
musiken och konsten och till radikala och omvälvande principer när det gäller
den samhälleliga ekonomin. I
minnesorden över honom skriver The
Guardian bland annat: ”To his
credit, he founded no school, while influencing many.”