tisdag 27 maj 2014

En sommar med Montaigne, tillbaka till ron


Ett förnämligt sätt att ta sig tillbaka till vardagen är att tidigt på förmiddagen lämna hemmet och bege sig ut till Östersjökusten. Idag satt jag på Landön med kaffe och smörgås. Bakom mig följde en flock kor och kalvar med, nyfikna på allt mänskligt som kunde tänkas hända. Framför mig låg havet glittrande i en jämn och mild vågrörelse. Boken låg i mitt knä.


Astrid fick mer än gärna ta porträttbilder på djuren. De liksom utforskade henne med nyfikna blickar, de stod alldeles stilla till dess kameran slutat klicka. När hon var klar vände hela flocken och vandrade åt ett annat håll. Uppe från dungen hördes göken några gånger. Över oss svirrade svalor och dök en glada mot sin lunch i gräset.


Och jag läser i Antoine Compagnons alldeles nyutkomna En sommar med Montaigne (Atlantis, översättning av Jan Stolpe) följande om hur man tar sig tillbaka till en "rofylld tillvaro", nämligen med den antika metod han såg som förebildlig:
"... en tillvaro fylld av studier, en vitter fritid, otium studiosum, för att finna och lära känna sig själv. Likt Cicero anser Montaigne att det inte är i det offentliga livet, i världen och yrket som människan är sitt sanna jag, utan i ensamheten, meditationen och läsningen."
Så ska jag nu sträva. Och till Compagnons bok återkommer jag.

Dagens bilder är tagna av Astrid Nydahl.


4 kommentarer:

FransyskanH sa...

âh, Compagnon! min "gamla" professor. Hans urval är säkert intressant.Vad roligt att hans bok blivit översatt. Han är som person intressant i sig! (och har skrivit i flertalet litterära ämnen/litteraturkritik och kritik av den samma som säkert skulle intressera dig (har ingen aning om vad som översatts dock). Allt gott, H.

Björn Nilsson sa...

Ser ut som gravand på sista bilden.

Verkar lite konstigt på slutet. Den moderna människan har funnits i bortåt 200.000 år och levt utan läskunnighet större delen av denna tid och överlevt i sällskap med andra. Men varit sann ändå (tror jag). Meditationstekniker föregick nog läskunnigheten med tusentals år antar jag, men då talar vi om vad schamaner och liknande figurer sysslade med.

Anonym sa...

Man kan bli lite nervös när en koflock kommer i full galopp mot sig. Detta hände ibland när jag var på väg till vår eka som låg i ån hemma i Närke.
Men de stannade alltid ca två meter från mig eller oss. Alla 80 djuren. De var bara sällskapssjuka eller också trodde de att vi hade godsaker med oss.
Rune

Thomas Nydahl sa...

Helena, så roligt att det är en bekant! Finns inget annat av honom översatt till svenska.

Björn, jag tror du kan ha alldeles rätt i det!

Rune, det är fascinerande. Vi tyckte att de följde oss med blicken hela tiden. Vänligt, stillsamt och tyst.