Samfundet De Nios litterära kalender (Norstedts förlag).

Vad vet jag om Elsa Björkman-Goldschmidt? Faktiskt inte ett dugg. Det är en omöjlighet att ha hunnit bekanta sig med alla författarskap. Just därför läser jag varje år Samfundet De Nios litterära kalender (Norstedts förlag). Den presenterar författarskap med djupgående essäer.

Sedan 2003 har kalendern utkommit, med författarpresentationer om Lotten von Kræmer, Ellen Key, Karl Vennberg, Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, Hjalmar Gullberg, Stina Aronsson, Karin Boye – och utöver de stora presentationerna av sådana personer som varit ledamöter i Samfundet De Nio följer också kortare berättelser och essäer kring andra författarskap. I fjol fanns t.ex. Eric Hermelin och översättaren Ingvar Björkeson med, i år är det John Donne, Curzio Malaparte och Carola Hansson tillsammans med en rad andra.

Elsa Björkman-Goldschmidt var medlem av Samfundet De Nio mellan 1950 och 1978. Hon föddes 1888 och avled 1982. I årets litterära kalender lyfts olika aspekter av hennes liv och gärning fram. Bland andra skriver Madeleine Gustafsson om hennes självbiografiska böcker, Kerstin Ekman gör en djupdykning kring hennes arbete för Röda Korset i Ryssland och i mellankrigstidens Centraleuropa. Detta internationella arbete ledde till att hon mötte läkaren Waldemar Goldschmidt som hon gifte sig med. Många andra aspekter av hennes liv och verk beskrivs av en handfull andra skribenter. Dessutom finns det med en liten text av Elsa Björkman-Goldschmidt som hämtats från boken Vägen till Villagatan.

I ett Sverige där litteraturtidskrifterna lever ett undangömt och allt mer döende liv finns det all anledning att bekanta sig med Samfundet De Nios årliga litterära kalender. Ledamöter i samfundet är Inge Jonsson, Nina Burton, Anders R. Öhman, Kerstin Ekman, Gunnar Harding, Agneta Pleijel, Niklas Rådström, Madeleine Gustafsson och Johan Svedjedal.

Den litterära kalendern utkommer den 21 november, så jag får återkomma med en recension.