Foto: Snaphanen. Klicka för helskärm.När jag för många år sedan läste Elias Canettis Massa och makt tänkte jag: varje gång jag ingår i en massa (oavsett om det är en demonstration eller en fotbollspublik) förvandlas jag från att vara en rädd och maktlös liten individ, till att bli en massmänniska med makt. Massans makt är det centrala. Och vi får det förevisat varje dag sedan en månad tillbaka: massan som revolterar mot fattigdom och despoti. Trots att den stundtals dränks i blod reser sig massan igen. Först när den återgår till individstadiet, i vardagen, förlorar massan sin makt, den kommer snart nog åter att identifiera sig med det hopplösa/maktlösa tillståndet.
Varför valde jag maktlösheten? Jag valde den för att slippa vara en del av massan. Ensamheten är för mig det tydligaste sättet att markera min motvilja. Att ställa sig långt bredvid/utanför är att säga nej till massamhället.
Är friheten från despoten endast möjlig i massan? Förmodligen är det så. Tyrannmördaren kan möjligen på egen hand leda sitt land i en annan riktning. Men vad hade hänt om någon ensam hade mördat Mubarak? Hade det frigjort helt andra krafter? Den som mördat Hitler hade gjort Europa en välgärning. Den som mördat Stalin, Mao eller Pol Pot hade kanske befriat sina respektive samhällen från en stor ondska. Men säkra kan vi inte vara. Sådana tyrannmord kunde lika gärna ha utlöst något annat lika ont. I Libyen försöker idag massan ännu en gång. Kommer den att dränkas i blod så bekräftar det bara Kaddafi-klanens makt.
Är friheten från despoten endast möjlig i massan? Förmodligen är det så. Tyrannmördaren kan möjligen på egen hand leda sitt land i en annan riktning. Men vad hade hänt om någon ensam hade mördat Mubarak? Hade det frigjort helt andra krafter? Den som mördat Hitler hade gjort Europa en välgärning. Den som mördat Stalin, Mao eller Pol Pot hade kanske befriat sina respektive samhällen från en stor ondska. Men säkra kan vi inte vara. Sådana tyrannmord kunde lika gärna ha utlöst något annat lika ont. I Libyen försöker idag massan ännu en gång. Kommer den att dränkas i blod så bekräftar det bara Kaddafi-klanens makt.
2 kommentarer:
Intressant betraktelse om maktförhållanden. Ytterligare en dimension är moral. Jag vill nog hävda att massans moral är lägre än den hos den enskilde individen som ingår i massan. Hur många har inte trätt ur massan och med fasa efteråt granskat sina egna gärningar? Bara det borde få oss att fundera mer än en gång över valet av sällskap vi sällar oss till.
Sen finns det självklart grupper där etiken är högre än den enskildes moral, där principer står högre än verklig känsla. Detta syns inte minst inom religiösa grupperingar, men även politiska på höger och vänsterkant. Där spelar makten du nämner en central roll.
Massens er ubetydelig. Ja, den kan vælte en diktator, og ja, den kan give et individ en kortvarig fornemmelse af magt. Det er irrelevant.
Massen er magthaverens 'reason to be'. Massen bliver brugt til at vedligeholde magthaverens kontrol. Massen er netop annulering af individet, bekræftelsen af, at individet er ligegyldigt.
Når du føler dig tryg i massen (følte, skal jeg måske skrive) var det den falske tryghed, der ligger i at være 'usynlig', ikke at stikke frem, som et individ. Men du er magtesløs som en del af massen, du som person. Bevist er det desuden i vor tid, at massen ikke kan styre et land, et folkeslag. Der var altid en magthaver, der styrede, og styrer, massen.
Den dag vi alle nægter at være en del af massen, forlanger at blive set som individer, den dag bliver vi sværere at manipulere.
Jeg læser videre hos Canetti...
Skicka en kommentar