"Somliga har uppmanat mig att skriva om min egen tids händelser, de anser att jag kan betrakta dem med en blick som är mindre förvrängd av lidelse än andras och att jag kan betrakta dem på närmare håll eftersom ödet har gett mig nära kontakt med ledarna för olika partier."
Det vill inte Montaigne göra. I första bandet, kapitel tjugo av Essayer reder han ut varför. Han anser sig för det första skriva med en "hackig stil" som gör honom andfådd. Han är "dålig på disposition" och "okunnigare än ett barn om uttryck och glosor för de vanligaste saker." Utifrån det har han fattat sitt beslut att bara skriva om det han anser sig kunna "tala om", därmed "anpassande ämnet till min förmåga."
Montaigne tog inte emot
beställningar. Han skrev inte på andras uppdrag än sitt eget. Och han hade ju
redan i förordet till sina essayer påpekat att ämnet för texterna var han
själv. "Skulle jag välja ett ämne som styrde mig skulle jag riskera att
digna under bördan."
Montaigne skulle alltså, trots att han hade "nära kontakt med ledarna för
olika partier", inte ha fungerat som journalist på Aftonbladet eller
Rapport. Där skulle de ha tvingat honom att kratta manegen för såväl sittande
som kommande medlemmar av politikerklassen. I bästa fall skulle han ha skrattat
åt de mediala kollegorna, när han upprepade frågan:
"Hur kan de svara för tankar hos människor som de aldrig har känt och presentera deras gissningar som gångbart mynt?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar