Ännu en
vacker bok utkommen i samarbete mellan Appell förlag i Sverige, och SLS
förlag Finland. Som ofta handlar det om konst och kultur.
Den här
gången är det om bildkonstnären Elin Danielson-Gambogi, (1861-1919),
verksam i födelselandet Finland och i bland annat Paris, där hon
upptäckte realismen och naturalismen, liksom i Bretagne, där hon fann
friluftsmåleriet.
Boken gör, i all sin konstnärliga skönhet, ett
starkt intryck som biografi och som konstverk i eget rätt. Jag
uppskattar särskilt detta samarbete med Sverige och Finland som också
för oss presenterar ett konstnärskap vi kanske inte annars skulle ha
blivit bekanta med.
Förlagets presentation:
Elin Danielson-Gambogi hörde till de skickligaste konstnärerna under den finska konstens guldålder och var lidelsefullt hängiven sin konst. Hon var egensinnig, obrydd om borgerliga konventioner och älskade storstädernas myller. I Paris upptäckte hon realismen och naturalismen, i Bretagne friluftsmåleriet. Men gemenskapen i Finlands första konstnärskoloni i Önningeby på Åland kom att bli särskilt betydelsefull. Hon var mästerlig på att fånga ljuset och avbildade ofta sådant som inte ansågs passande, i synnerhet väckte hennes fördomsfria skildringar av kvinnor sensation.
Under den toscanska solen hittade Elin så småningom sitt hem och sin kärlek, den betydligt yngre konstnären Raffaello Gambogi. Livet där kom att bjuda på stora konstnärliga framgångar men även livsavgörande svårigheter: sjukdom, äktenskapskris, världskrig, isolering från konstvärlden – och hennes målande hamnade alltmer i skymundan.
Konsthistorikern Salla Leponiemi, bosatt i Florens, levandegör Elin Danielson-Gambogis ovanliga historia genom hennes vardagsnära och känsligt inkännande konst och en stor mängd efterlämnad korrespondens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar