När Chet Baker spelar så fylls mitt rum av mental smärtlindring. Jag har just fått besked från sjukhuset att Astrids operation gått bra och att hon kommit upp på avdelning.
Halv fyra steg hon upp i morse. Jag en timme senare, så det har varit en lång förmiddags orolig väntan. Men kunde vi klara 30 år tillsammans måste vi ju fortsätta på samma väg.
Gatan utanför mitt fönster visar alla tecken på social och politisk krasch. Än så länge bara gatan, här inne i huset råder i alla fall social fred och relativ stillhet. Den lågmälda musik jag nu spelar - tack Lennart Romberg! - kan bara jag själv höra.
White Blues heter låten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar