 |
| Vid Klagomuren i Jerusalem. Foto: T.N. |
Vad är det som pågår i Israel/Palestina? Om man vill uttrycka det enkelt kan man säga att en nation kämpar för vad som uppnåtts och för sin framtid (Israel), och att en annan nation kämpar för sin tillblivelse och sitt existensberättigande (Palestina).
Inga nationer föds utan blodspillan, det är ett historiskt faktum. Inte heller vårt eget land, sådant vi nu känner det, föddes utan blodspillan.
De palestinier som inte fanns (Golda Meir sa det tydligast, men hon hade många meningsfränder) skulle visa sig finnas i allra högsta grad. Ett palestinskt nationalmedvetande växte sakta fram. I och med Oslo-avtalet och en palestinsk myndighet under Arafat, kunde detta medvetande också förankras i konkret geografi.
Men den lösningen skulle visa sig illusorisk och bedräglig. Israels makt över "territorierna" cementerades med raffinerade vägbyggen och "utposter" (ja, det är eufemismer för fortsatt ockupation).
Den gångna månaden blev den blodigaste på länge. Ett trettiotal palestinier dödades, kanske en tredjedel så många israeler. Den press som vill framställa de nio skjutna jihadisterna i Jenin som civila offer ljuger medvetet. De var tungt beväpnade och öppnade eld.
Däremot var massakern vid synagogan i Neve Yaakov helt riktad mot civila. Pressen talade om en "bosättning". Men de glömde helt bort att berätta att denna skapades 1924 - alltså 24 år innan den judiska statens grundades - under det brittiska mandatet, och att den tömdes under kriget 1948, för att senare återetableras när Israel tog området i sexdagarskriget 1969.
Det som nu tycks eskalera har två mycket destruktiva drivkrafter: på den palestinska sidan sådana som Hamas och på den israeliska en regering med fascistiska ministrar. I Israel har det upprepade gånger varnats för de inrikespolitiska konsekvenserna ("signs of fascism") och stora demonstrationer har hållits runt om i landet, inte minst i Tel Aviv. Med sådana organisationer som Hamas tas också palestinierna som gisslan för islamistiska målsättningar.
Varje blodig konflikt har sina anhängare och motståndare. Medierna spelar enligt samma mönster och för det mesta blir det journalistik med klara inslag av partisk propaganda. Det gäller mest att genomskåda den.
