måndag 2 maj 2011

Islamismens svenska reaktion.

En svensk islamist reagerar på nyheterna om dödandet av bin Ladin:

"Usama bin Laden har varit död i åratal, men hans spöke, spöket Laden (ej att förväxla med Laban), har fortsatt att hemsöka världens medier. Fram till idag, ty nu meddelar Förenta staternas president, Barack Obama, att hans soldater har skjutit ihjäl spöket. Förhoppningsvis slipper vi nu dessa kusliga meddelanden från ”den andra sidan”.

Mina medbloggare - eller de medbloggare jag haft under rätt lång tid - har tigit idag. Inte ett ord om den amerikanska specialstyrkans insats och dödandet av bin Ladin. Däremot har Mohamed Omar, nu i sin nättidning Fria ordet - som jag gärna hänvisar till eftersom den är det hittills mest professionella inslaget i den svensk-islamiska miljön - sagt rent ut vad många eller några redan tänkt.

Här några ord till:

"Obama framhöll i sitt tal i morse, rätteligen, att islam inte är skyldig till attacken. Är det någon bok man bör läsa för att få en bättre förståelse av samtidens internationella terrorism är det Sions vises protokoll hellre än Koranen, vilket jag påpekade i artikeln Fel bok dummer."

Läs gärna hela inlägget och de mer än huvudlösa kommentarerna. Det som gör det intressant är att Omars argumentation delas av hela den haveri-vänster som tror att al-Qaida inte finns, som tror att attentaten den 11 september i själva verket var Israels och CIA:s verk, och att det mesta vi erfar i våra liv egentligen bara är en fiktion och/eller konspiration.

En av kultur-"vänsterns" verkliga nissar är Sören Sommelius på Helsingborgs dagblad som skriver:

"USA har en lång och ohygglig tradition att mörda obehagliga ledare."

Ovanligt pinsam, korkad kommentar tycker jag, som ändå försökt vänja mig vid sådana dumheter ända sedan Balkankrigen, när det gäller Sommelius, Helsingborgs siste pacifist som skulle visa vit flagg även om han fick personligt väpnat besök från al-Qaida eller en simpel mördare. Var alltså bin-Ladin en "obehaglig ledare"??? Sådana frågor är nästan pinsamma att ställa.

Och så här skriver ett osedvanligt genialt exemplar hämtat ur mänskligheten på Aftonbladets kulturblogg:

"Den "amerikanska familjen" som pappa Obama talade om och till i morse (i ett tal där han tycktes vara ovanligt mycket commander-in-chief - "jag informerades", "jag beslutade", "mitt godkännande") är hög på blodshämndens sötma. Euforisk-patriotiskt urskruvad."

Var segern över Hitler också en "blodshämnd"???? Oavsett det faktum att herr H. tog sitt eget liv så ställdes många av hans närmaste män inför rätta och dömdes till döden. Blodshämnd?

Den svensknationella rörelsen är inte så bra på att uppdatera sina hemsidor, så från det hållet är det tyst. Jag återkommer när de skriver sina Omar-inlägg, på Ture Sventon-vis eller ej.