måndag 22 november 2010

Det finns två sätt att möta en ny vecka.

Det finns två sätt att möta en ny vecka:

Jag kan välja den enkla vägen och konstatera att jag trots en hård veckolång medicinering inte blivit frisk, utan att smärtorna i bröstet är tillbaka med full kraft. När jag konstaterat det kan jag sätta mig vid frukostbordet och svära eller gnälla, och efter det börja slå sönder porslin. När det är klart skriver jag till landstinget och beklagar mig över sjukvårdens förfall. Jag bryr mig inte om att det finns andra människor som har det värre, jag är helt upptagen av mitt ego och handlar som om jag var den enda människan angripen av en fysisk sjukdom.

Eller:

Jag kan också välja den svåra vägen, den som är styrd av förnuftet. Då ringer jag kliniken och försöker skynda på gastroskopi-undersökningen. När jag gjort det tar jag en dubbel dos medicin, brer mig en macka av det danska rågbrödet med leverpastej, tar fram det nyanlända numret av Times Literary Supplement som från London vanligtvis anländer med måndagsposten, ser ut i den nya dagen och tänker att hoppet är en liten fågel som bor i samma bröstkorg som smärtan. I läspauserna konstaterar jag att det är lätt att få tag i sin läkare och att lindring finns alldeles runt hörnet.

Så väljer jag att möta den nya veckan. På det andra sättet. Med hopp och förtröstan.

Foto: Hideo Matsumoto

6 kommentarer:

annannan sa...

Och ändå händer det att vi ser dig som svartsynt.

Det här inlägget var en fin illustration av motsatsen!

Christer Eriksson sa...

Det var trist att höra. Jag hade hoppats att dina problem härmed var över?!

Frederick sa...

Härlig trots allt-inställning! Önskar dig en (trots allt...) ljus och god måndag.

Helena von Hofsten sa...

"... och tänker att hoppet är en liten fågel som bor i samma bröstkorg som smärtan."

Inga fler ord behövs. God bättring, Thomas!

Hanne H sa...

Er ked af at høre, at plagerne er tilbage. Håber på snarlig afklaring.
Ønsker dig trods alt en positiv dag (som du også selv har valgt at gøre den).

JohannaV sa...

Det finns inget som långvarig värk för att bryta ner modet och kraften hos en människa. Hoppas att du får din undersökning gjord snart.