 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Ja, mycket unga fostrades vi in i en bloddrypande tradition. Den röda fanan fick oss att tro att revolutionen är en promenad och en fest. Det gick bara några år, så hade de flesta av oss lämnat illusionerna bakom oss. En röd fana har jag inte burit sedan dess.
Första maj i Sverige är ett stort skämt. Den som tror på sosseriet ställer väl upp. Det som tror på gamla kommunistpartiet, numera allmänna Vänstern, gör det också. Av de skanderande marsch-revolutionärerna återstår små torgmöten. Helst vill jag blunda.
Det som dömer dem är deras totala oförmåga att visa solidaritet med det våldtagna Ukraina, och ett aldrig så litet förakt mot Putin-fascismen. Numera säger dessa folkhemskommunister bara "Nej till Nato" och "Mot Krig och Kristid". Det är så rörande. Det är så urbota dumt. Om Putin-fascismen marscherar också västerut, är det då NATO som är vårt största problem? Allmänna Vänstern och SD står på samma tvivelaktiga ruta i historien.
Rött är blodet. Ett helt land färgas av blodets röda. Vi helgdags-promenerar i bästa fall. Vi är ju emot allt dåligt och för allt bra.Var det inte så vi skämtade som unga?
