Foto: Astrid Nydahl |
Under långhelger - men också annars - manifesteras människans lägre instinkter. Fyllegängen drar runt, krossar flaskor, slår varandra på käften.
Första maj-firandet flyttade ut på nätet. Där slogs ingenting i bitar, men som jag skrev i går uttalades inte heller någonting av vikt medan det blodiga kriget pågår.
"Det finns inget så osocialt och så socialt som människan: hon är osocial genom sina laster, social till sin natur", skriver Montaigne i Essayer, bok ett, sidan 287 i översättning av Jan Stolpe.
Andra maj betyder bara vardag och inledning på ljusare dagar. Inom kort ska jag beskåda bokskogarnas spröda grönska.
***
Budet om Pugh Rogefeldts död i går berörde mig starkt. Vi var fyllda sexton när hans debutalbum, magiska och märkliga Ja dä ä dä släpptes. Vi satt tillsammans och lyssnade på Små lätta moln och Här kommer natten. Sånger där texterna blev något vi småsjöng för oss själva. Där fanns också Surabaya Johnny av Brecht/Weil, som väl i våra ungdomsår var tämligen nya för oss. Textraden "Så ta pipan ur käften din hund" fanns alltid med oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar