 |
| Foto: Astrid Nydahl |
"Man skriver inte när man skriker; vid ett visst mått av smärta eller förtvivlan saknas viljan och i varje fall förmågan att meddela sig med andra."
(Ur Herbert Tingsten: Flyktförsök 1972)
Tingsten avslutar den anteckningen så här:
"Mina egna minnen av egna och andras svåraste stunder är omgivna av en döljande och mildrande dimma."
Så måste det vara. Bara så kan det vara. Allt annat vore ett bedrägeri och ett svek mot det allra viktigaste: privatlivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar