Husiatyn – Förintelsen som Sverige glömde. Av Johan Ulvenlöv, Matti Palm, Anders Larsson

 

Jag har mer än tillräcklig kunskap om Förintelsen. Det beror inte minst på att jag ända sedan ungdomsåren läst allt jag kommit över i ämnet.

 

När därför boken om det vettlösa mördandet av judar i det lilla samhället Husiatyn kom fanns det ändå en avgörande faktor för mig att köpa den. Orten ligger i nuvarande Ukraina och kom att bli en centralpunkt i de massakrer som utfördes av tyska, polska och sovjetiska trupper – och av ukrainska civilpersoner och därtill nedresta svenska och andra nordiska nazister. Grundad på 1500-talet har förstås Husiatyn tillhört andra nationer i t.ex. det polsk-litauiska samväldet och i Österrike. 1939 annekterades orten av Sovjetunionen tilllsammans med resten av Ukraina.

 

Låt mig säga rakt på sak att detta är en av de starkaste skildringar av Förintelsen jag läst. Det beror på att författarna följer enskilda, namngivna människor. Vi är med dem när de flyr för sina liv, när de gömmer sig i egentillverkade bunkrar och när de försöker dölja sin judiska identitet.

 

Vid sidan av huvudberättelsen finner vi detaljerade beskrivningar av hur eftervärlden hanterade saken. Det är fruktansvärd läsning för var och en som lever i villfarelsen om en genomgripande uppgörelse med Förintelsens exekutörer, ideologi och konsekvenser.

 

Inte minst mot bakgrund av det ryska krigsövergreppet på Ukraina menar jag att boken är av största vikt. Här finns pusselbitar ur det nära förflutna!

 

Jag kommer nog inte att glömma Dov Altschuler och Sabina Badian i första taget. Inte heller alla de andra som finns med i de gripande och mycket upprörande berättelser som boken består av.

*

Jag har just läst en omfattande intervju med Timothy Snyder i Euromaidan Press.

I den säger han bland annat detta centrala:

"There’s also just this basic problem that no one knows anything about Ukrainian history. Some of us have been working very hard on trying to solve these last few years. But if nobody knows anything about history, then it gets in the way of simple narratives like Ukraine has never existed or Ukrainian culture has always been part of Russian culture. These simple narratives are appealing because of their simplicity. History gets in the way of that. And so we need much more history than we actually have."

Förlagets presentation

1943 erkänner en svensk nazist för polisen att hans SS-förband utförde en massaker på judar i den lilla staden Husiatyn i nuvarande Ukraina. 80 år senare försöker författarna genomföra förundersökningen som aldrig blev av, tillsammans med den sista överlevaren.

Vi möter två judiska barn från Husiatyn som flyr från nazisterna. Dov Altschuler är pojken som gömmer sig i en bunker under jorden, och Sabina Badian försöker lära sig att bli en ukrainsk bondflicka för att klara sig. Det är två av de personer vars liv slås i spillror när den lilla staden ockuperas. De som har tur att överleva massakern får det allt värre. Till slut finns bara döden kvar. Vi får också följa förövarna från krigets mordplatser till efterkrigstidens bristfälliga rättsprocesser.

Boken bygger bland annat på vittnesmål som aldrig tidigare har presenterats samt ett omfattande researcharbete genomfört under många år, både i arkiv och på plats i Ukraina. Berättelsen slutar först vid Tysklands särskilda åklagarmyndighet i Ludwigsburg, som än idag utreder nazitidens brott.