"Varför lät ni er slaktas?" - frågan efter Förintelsen. Om fascistiskt förtryck och sympatiyttringar inifrån dess hjärtland

Skärmdump

 

Det väsentligaste i kunskapsväg om Förintelsen lärde jag mig i unga år. Det fanns flera skäl till det, och i mina bloggar har jag återkommande skrivit om det.

"Varför lät sig judarna ledas till gaskamrarna som lydiga lamm?" lydde en av de mer svårsmälta, retoriska frågorna.

De gjorde inte det! Det fanns motståndsgrupper över hela Europa. På alla nivåer förekom motståndsaktivismen, från flygbladsutdelning inne i Tyskland till väpnade judiska grupper. När jag skrev om Artur Szulc och hans bok Judarna har vapen uttryckte jag mig bland annat så här:

”Judarna har vapen, judarna har vapen!” – så skrek man bland de tyska soldater som skulle inta Warszawas getto i april 1943. Det de trodde skulle bli en enkel uppgift visade sig bli en blodig affär. De sista gettoinvånarna hade organiserat sig i olika judiska grupper och de hade vapen. De visste att de skulle dö och värdigheten bestod i att göra motstånd. Bakgrunden till dessa händelser tecknas översiktligt, begripligt och detaljrikt i boken vars titel ekar av samma häpnad som slog soldaterna.

Då vill jag övergå till dagens situation i Ukraina. Att det sker ett väpnat motstånd från ett mycket enat ukrainskt folk, råder det väl ingen tvekan om. Men det finns ett motstånd inne i Ryssland också. Att undervärdera det är ett historiskt misstag. Varje ryss som offentligt säger nej till Putins krig förtjänar sympati. Självklart för mig. Civil Rights Defenders skriver: 

Polisen har fängslat både demonstranter och journalister som rapporterat om protesterna.  Polisen fängslar personer som deltar i protesterna, som är nära protesterna, alla som har anti-krig- eller pro Ukraina-skyltar, och alla som har ”nej till krig”-slogans skrivet på ansiktsmasker eller kläder. Flera har gripits för att ha burit en ”No War”-pin, säger Maria Chaschilova, koordinator för OVD-Infos juridiska hjälplinje.

I varje krig är frihetskampen moraliskt och politiskt stärkt av omvärldens stöd och sympati. Ukraina hade förstås helst velat se väpnat stöd. Men de är inte likgiltiga inför omvärldens aktioner. Så tackade till exempel president Zelensky det svenska hamnarbetarförbundet för stödet. Bara en detalj, men nog så viktig, eftersom det handlar om att globalt stoppa Ryssland möjligheter till handel.

Nej, judarna lät sig inte frivilligt slaktas. Men de hade en fasansfull fiende i Hitlers nazistyrkor och i de antisemitiska rörelserna och regimerna över hela Europa. Det ukrainska civilsamhället genomgår en historisk orättvisa och tragedi, där en gigantisk militärapparat i händerna på en fascistisk härskare gör allt för att krossa dem.

Jag tror uppriktigt att de inte kommer att lyckas med det. Slava Ukraina! Död åt Putin!