"Ja, om det finns någon som har Putins öra så..."

Skärmdump

Sofia Nyblom i Dagens Nyheter: 

"Ja, om det finns någon som har Putins öra så skulle det kunna vara de såta musikervännerna Sergej Roldugin och Valerij Gergijev. Men kommer Gergijev att bryta sin pakt med djävulen och hoppa av till väst? Knappast. Mest sannolikt är att vi får se honom dirigera en segerkonsert i Kiev om ryska styrkor intar den ukrainska huvudstaden. Men då har hans egen internationella karriär definitivt gått upp i rök.

Frågan är: hur kan vi förhålla oss till rysk musik efter Ukrainainvasionen utan att väga in politiken? Kommer ryska propagandamakare som Gergijev att ställas till svars när allt detta är över? Ytterst handlar frågan om mer än instrumentaliseringen av ryska musiker, Tjajkovskij och artisterna i Eurovision song contest. De ryska ansträngningarna att kväva särarten hos den ukrainska och den krimtatariska kulturen genom att framhäva Rysslands historia utgör ett månghundraårigt kolonialt förtryck.

På samma sätt som nazisterna instrumentaliserade den tyska musiken under andra världskriget, så har Ryssland och Sovjet gjort politik av sitt eget och sina lydstaters musikaliska arv. Som den gången Stalin beordrade mordet på samtliga Ukrainas blinda trubadurer – de som i sina ballader förmedlade landets historia – i en skogsdunge utanför Charkiv 1932, samtidigt som miljontals ukrainare dog i svältkatastrofen Holodomor. Eller som när Sovjet efter Kriminvasionen 2014 skickade krimtatariska musiker och konstnärer till Gulag på samma sätt som Stalin gjorde 1944.

Länge har väst varit döva inför de skorrande biljuden i den statligt sanktionerade ryska kulturen. Inför det nya folkmordet har oljudet blivit lika bedövande som flyglarmet i krigets Ukraina."